Vad jag blir ledsen när jag sitter och åker runt i staden. Överallt är det sopor. Soptunnor verkar knappt existera och något effektivt sätt att ta hand om soporna finns inte Allt som samlas ihop läggs i samma soptipp där det senarfe får ligga och enbart ruttna bort, därav den "underbara" stanken. Tyvärr ligger ett av dessa sopberg inte långt från vårt hus så när vinden blåser från fel håll så luktar det inte direkt hallontårta i huset.
Chennai är en stad som under de senaste tjugo åren har vuxit explosionsartat. Det positiva är
bl a etableringar av nya företag vilket skapar jobbtillfällen, hög ubildningsnivå inom befolkningen (även hos kvinnorna), en stolthet över sin stad hos befolkningen och en optimistisk syn på framtiden. Några av de allvarliga negativa faktorerna är elbristen, vattenbristen, nedskräpningen samt trafiken. Den extrema värmen och långavriga torkan gör att vattendepåerna minskar och om några veckor till kommer tillgången på dricksvatten att vara begränsad. Vägnätet är under all kritik. Inget är dimensionerat för att kunna ta sig an den mängd fordon som rör sig i staden. Bussarna som finns är överfulla med människor som t o m hänger utanpå. Bussarna är oftast i ett skick som gör att det inte finns garantier för att den håller ihop till slutdestinationen. En tunnelbana håller på att byggas i de centrala delarna. En mycket god tanke! Problemet är bara att alla pengar läggs nu i detta projekt vilket gör att pengarna ej räcker till underhåll av vägarna. Så om några år kommer vägarna att vara i ett så uselt skick att de knappt går att köra på. I monsuntider vill jag inte ens tänka på hur det kommer att vara.
Elbristen har gjort att alla stadsdelra turas om att under två timmar om dagen stänga av elnätet. Detta för att det ska finnas större chanser att elen skall räcka och minska antalet oplanerade strömavbrott. Jakob som är en klok liten gosse brukar ständigt påminna sin pappa som jobbar med elkraft att han måste se till att indierna kommer på att de ska använda soporna för att skapa el, "Om soporna eldas kan man göra el av dom pappa". Så sant, men ändå så långt borta. Infrastrukturen har en bit kvar innan det finns vägar och ett system som gör sopanteringen möjlig att hantera på ett bra sätt. Men skam den som inte försöker och inte har hoppet kvar...
Här några bilder som visar hur det ser ut på många platser i Indien...
Min syster och hennes äldsta son står och funderar över hur mycket skräp det egentligen kan finnas...
Den här synen möts jag av varje dag när jag går till och från vår lokala superkmarket. En obebyggd tomt fylls snabbt med skräp. I dikena rinner vatten trots att det inte har regnat på många veckor. Avloppsvattnet släpps rakt ut på vägarna. Lukten är inte heller så trevlig. Tur att den ofta blandas med kryddoft från köken runt omkring...
Chennai är en stad som under de senaste tjugo åren har vuxit explosionsartat. Det positiva är
bl a etableringar av nya företag vilket skapar jobbtillfällen, hög ubildningsnivå inom befolkningen (även hos kvinnorna), en stolthet över sin stad hos befolkningen och en optimistisk syn på framtiden. Några av de allvarliga negativa faktorerna är elbristen, vattenbristen, nedskräpningen samt trafiken. Den extrema värmen och långavriga torkan gör att vattendepåerna minskar och om några veckor till kommer tillgången på dricksvatten att vara begränsad. Vägnätet är under all kritik. Inget är dimensionerat för att kunna ta sig an den mängd fordon som rör sig i staden. Bussarna som finns är överfulla med människor som t o m hänger utanpå. Bussarna är oftast i ett skick som gör att det inte finns garantier för att den håller ihop till slutdestinationen. En tunnelbana håller på att byggas i de centrala delarna. En mycket god tanke! Problemet är bara att alla pengar läggs nu i detta projekt vilket gör att pengarna ej räcker till underhåll av vägarna. Så om några år kommer vägarna att vara i ett så uselt skick att de knappt går att köra på. I monsuntider vill jag inte ens tänka på hur det kommer att vara.
Elbristen har gjort att alla stadsdelra turas om att under två timmar om dagen stänga av elnätet. Detta för att det ska finnas större chanser att elen skall räcka och minska antalet oplanerade strömavbrott. Jakob som är en klok liten gosse brukar ständigt påminna sin pappa som jobbar med elkraft att han måste se till att indierna kommer på att de ska använda soporna för att skapa el, "Om soporna eldas kan man göra el av dom pappa". Så sant, men ändå så långt borta. Infrastrukturen har en bit kvar innan det finns vägar och ett system som gör sopanteringen möjlig att hantera på ett bra sätt. Men skam den som inte försöker och inte har hoppet kvar...
Här några bilder som visar hur det ser ut på många platser i Indien...
Min syster och hennes äldsta son står och funderar över hur mycket skräp det egentligen kan finnas...
Sorgligt...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar