Jullov!!!!

Så har det äntligen blivit jullov för barnen. Idag var det julfest i Astrids klass och för Jakob var det dags för den stora julkonserten. De har övat i ett par månader för denna konsert och han var nervös inför dagens framträdande då ettorna skulle sjunga 3 engelska julsånger. Men han och hans kamrater klarade detta med bravur. Jättefina var dom och sjöng och spelade vackert. Säger bara det att vilket tålamod att som lärare försöka få ca 80st 6-åringar att göra samma sak på scenen. Men de lyckas varje gång och jag blir alltid lika imponerad av både lärare och barn. I publiken satt det några hundra föräldrar och barn och det blev en perfekt avrundning inför jullovet.

I Astrids klass var det också julstämning med en traditionell julfest. Även "the Penguins" som Astrids klass kallas bjöd på sång och dans. Astrid sjöng glatt i år och den lite blyga tjejen från förra årets julfirande är i år borta. I år stod hon leende och stolt och klämtade i på "Jingle Bells" som aldrig förr. Jultomten kom och hälsade på och även han fick höra lite sånger och hejarramsor från barnen. Lite hejarramsor kan behövas nu när han ska ge sig ut på sin långa julresa :-). Alla barnen visade sig ju självklart från sin bästa sida för han frågade ju självklart om de har varit "good or bad"...

Snaaaaaaart är väskorna packade och nu har vi en lång väntan framför oss här hemma ikväll innan det är dags att åka till flygplatsen. Flyget går ju mitt i natten och det brukar vara några kämpiga timmar innan avgång. Men det brukar löna sig då barnen kan sova nästan hela första långflygningen. Sedan blir det bensträckare och flygbyte och sedan är det bara 2-3 timmars flygning till innan vi är på Arlanda och där hoppas vi att Farmor väntar. Så skönt och roligt det ska bli att komma hem och träffa alla en sväng igen och sedan få andas lite frisk vinterluft.

Jakob har nu börjat med sin läxa han har under jullovet. Jag hade sett fram emot en kravfri julledighet utan läxor, lunchlådor, mellislådor m.m., men tydligen ska han skriva någon uppsats i valfritt ämne med rubrik, kapitel, innehållsförteckning o.s.v. så jag antar att vi får göra en del skolarbete. Konstigt nog är det bara mamman som suckar över detta, Jakob själv tycker bara att det är kul så jag får väl sucka till er andra i smyg här på bloggen....har inget minne av att jag någonsin älskade skolan så mycket som Jakob gör. Det är bara att hoppas att det håller i sig.

Nu ska vi i a f dricka upp den sista glöggen och försöka få lite frid i själen innan det bär iväg hemåt ditt kyligare breddgrader.....Brrrrrrrr!

Fina renar i Astrids klass....

Så här fina var Jakob och hans klasskompisar på årets "Winter Concert"

Besök på Faith Home

Starka känslor väcktes i mig igår kväll vid barnhemsbesöket. När vi kom dit såg vi först hur barnen höll på att flitigt städa ute på gården. De större barnen hjälper till att ta hand om de mindre. Alla barnen är mycket artiga och hälsar på korrekt engelska. Några av de äldre barnen som kan prata lite mer engelska vill gärna prova sina språkkunskaper och är nyfikna på vilka vi är och vill gärna leka med barnen. Kameran var också mycket spännande och några av barnen tog tillfället i akt och provade att fotografera. Jakob och Astrid tyckte så klart det var jättespännande och gick glatt med föreståndarinnan och hälsade på barnen. De hade knappt tid att komma in och fika....! Så underbart det är med ett språk som engelskan och att det är så utbrett här i Indien. Det gör att man kan fråga varandra saker och få svar på de nyfikna frågor man har. Det river murar av rädslor för varandra när förståelsen ökar och vi ser att trots att vi ser olika ut vad gäller kläder, hudfärg, kroppsspråk m.m. så är våra tankar och funderingar kring världen och livet ändå ganska lika. Skillnaden i detta fall blir dock slående, mina barn är barn och dessa barn på barnhemmet är i många fall "små vuxna". Deras i många fall grymma start i livet har satt spår. Även livet på barnhemmet ställer stora krav på mognad. Hårt arbete och behovet av att hjälpa varandra är slående. Annars skulle arbetet och livet på barnhemmet inte fungera. På barnhemmet serveras frukost någon gång på förmiddagen. På kvällen får de senare ytterligare ett mål mat och då vill jag lova att det var hungriga barn som vi serverade. Vilken lyx vi har med vår obegränsade tillgång till mat. Bara att hämta i kylskåpet när vi är hungriga...

Vi bjöds liksom förra gången på föreställning i samlingssalen. De sjöng psalmer, barnsånger och sedan visade några barnen bollywooddans och ett par grabbar hade uppvisning med streetdance. Sedan var det dags för vår presentutdelning. Jättesvårt men också jätteroligt. Mjukisdjuren delades ut till de mindre barnen och jag kan lova att det var barn som höll hårt i sin nya kompis!!! Pennor, pennskrin, ritpapper, cricketspel, fotbollar och hopprep var andra saker vi hade med oss samt några ryggsäckar till de större barnen. Vi hade också med barnkläder men dessa överlät vi till de vuxna på barnhemmet att dela ut då det var omöjligt att på så kort tid avgöra vad som skulle passa till vilket barn. Samtidigt som det var roligt var det också jobbigt att inse att presenterna inte skulle räcka till alla. Vi försökte dock vara tydliga med att barnen måste dela med sig av presenterna till varandra. Som tur var hade vi också med oss godis och detta räckte till alla som tur är. Ingen gick helt lottlös från samlingssalen. Jakob tyckte att det var jobbigt att se de barn som inte fick leksaker och upprepade många gånger detta under kvällen men han sa sedan också att "visst gjorde vi också många glada ikväll mamma". Han var nog väldigt kluven i sina känslor och kanske blev det lite mycket att ta in för en sexåring som inte heller hunnit utveckla sin empati fullt ut. Han uttryckte ändå i bilen hem att det var bland det bästa han gjort i hela sitt liv och han ville absolut åka tillbaka igen. Astrid somnade på väg hem och sedan bar vi upp henne sovande till sängen så henne hann vi inte höra någon kommentar ifrån. Men hon var duktig att hjälpa till med presentutdelning och sedan att servera Idli till de hungriga barnen, Hon frågade alla på engelska hur många de ville ha och sedan serverade hon rätt antal på varje tallrik. Sedan var det en trött Astrid som vi fick kämpa med att hålla vaken tills vi satte oss i bilen. I morse var de trots den sena kvällen glada barn som satte sig i bilen till skolan.

Som alltid bjuds det generöst när man kommer på besök. ..här tillsammans med föreståndarinnan.

Några av pojkarna tyckte att Davids kamera var spännande så här testar de att ta kort...

Barnens samlingssal där de sjunger, har andakt och andra samlingar...

Vi bjöds på dansuppvisning, jätteduktiga att dansa!

Här fick vi sitta på hedersplatser i publiken...

Här pågår presentutdelning för fullt....

Kvällens matbespisningspersonal....

Barnen sitter på mattor på golvet och äter sin mat. Hungriga barn var det som fick ta om flera gånger och äta sig riktigt mätta innan läggdags!

Barnen tyckte det var kul att leka med varandra.

Adventsstämning i Chennai

I helgen har vi gjort vårt yttersta för att skapa adventsstämning i vårt hus och jag tycker att vi lyckats rätt bra. Barnen är jättenöjda och nu har vi röd julduk på matbordet, den lilla adventsgranen blinkar bredvid, stjärnor har vi också i fönstren.  Adventsljusstaken har brunnit och igår hade vi en jättetrevlig adventsfika här hemma tillsammans med vänner. Jättemysigt! Glögg hade vi fått i leverans från Sverige (äkta Blossa vinglögg!). Det var länge sedan glögg smakade och luktade så gott!

I fredags kväll var jag och Astrid på julfest hemma hos en av hennes kompisar. De firade St Nicolaus och i många länder är det då tradition att Tomten kommer på besök och delger barnen hur de har uppfört sig under året. Astrid fick höra att hon har varit duktig och lärt sig många nya saker. Nu kan hon bl a cykla tvåhjuling och skriva sitt namn. Hon fick också reda på att tomtenissarna i sin magiska spegel sett att hon ofta protesterar när mamma ber henne att städa sitt rum. Det har hon nu lovat att hon ska förbättra till nästa jul. Som belöning fick hon en present av Tomten. Det var ett pussel och lyckan var stor. Nu är hon helt övertygad om att Tomten finns på riktigt oavsett vad storebror säger!!!

Jakob och David spenderade kvällen med att först åka Auto och fika lite. Sedan var de på musikal på skolan. Middle school uppträdde med en musikal och en av Jakobs kompisar här på gatan var med och uppträdde. Sedan var de kvar på skolan och Jakob passade på att spela lite fotboll med några äldre elever.
När jag och Astrid var klara med julfestandet hämtade vi Jakob och David på skolan och den lite senare delen av kvällen spenderade vi på en Kinarestaurang här i närheten. En hellyckad kväll med andra ord. Trötta barn stupade sedan i säng och tvärslocknade efter att först kollat in julkalendern på SVT Play förstås.

Jag älskar när det är fullt med folk hemma! Det gör mig så glad!!!

och barnen är minst lika glada....undrar om armarna gör ont på vår nyinflyttade Chennaibo idag...?

Ikväll ska vi göra något mer allvarligt. I våras var jag tillsammans med en väninna och besökte barnhemmet Faith Home. Ikväll ska vi ska hela familjen besöka barnhemmet tillsammans för första gången. Innan vi åkte tillbaka hit till Chennai i höstas fick jag med mig fina barnkläder från en vän i Sverige (jag tror du vet vem du är om du läser). Vi har nu också gjort en rensning och dessa kläder ska vi nu överlämna till barnhemmet ikväll. Vi har från en annan vän fått en kartong med härliga mjukisdjur (du vet också vem du är). Vi har sedan kompletterat med lite leksaker, pennor, papper och lite godis. Jag är helt övertygad om att presenterna kommer att uppskattas mycket och att det är mycket välbehövliga saker som kommer att ge barnen stor glädje. Behoven är så ofantligt stora att det på något sätt kan kännas lite hopplöst ibland. Ensam kan inte rädda världen är något man påminns om dagligen här i Indien. Men det enda man kan göra är att bidra med det man kan själv och försöka föra vidare lite av sina tankar till nästa generation. Försökte förklara lite för barnen i morse att dessa barn vi kommer att träffa idag inte äger så många leksaker. Kanske kommer några barn för första gången få en leksak idag. Det är inte heller säkert att alla vet hur man leker då många kommer från en vardag där de ej haft några möjligheter till lek. Självklart är detta för svårt att förstå när man är fyra och sex år och det är väl kanske tur det. Men det ska bli härligt att få visa barnen vilken gemenskap och kärlek det finns på Faith Home och hur härlig känslan är att skänka glädje till andra.
Jag vill också ge ett förslag till er som kommer och hälsar på oss under vårt härliga jullov i Sverige, skippa julblomman och ge oss istället pengarna den skulle ha kostat istället. För en 100-lapp kan jag här i Indien på marknader köpa 10-20 T-shirts att skänka till barnen. En helt ny T-shirt kan vara guld värd för många barn!

Till sist några glada bilder från julfesten i fredags kväll...

Astrid får sitt "betyg" av Tomten...lite nervös men modig!

Vi mammor hade också en trevlig kväll!

Bye, bye Santa, see you on Christmas Eve!!!

På resande fot...

SEnaste veckan har jag verkligen varit på resande fort. Först bad- och solsemester med familjen i semesterparadiset Goa och sedan storstadssemester tillsammans med två väninnor i Delhi. En fantastisk vecka har det varit med underbara upplevelser.

Förra onsdagen satte vi oss på flyget för en dryg timmes flygning till Goa. Att komma dit kändes som att komma långt bort trots den korta flygresan. Det märks att Goa är lite mer välmående än många andra delar av Indien. Trots det så finns den indiska känslan kvar och stränderna var långa och fina. Dock kan jag inte påstå att resmålet är något wow-resmål. Om jag skulle behövt resa långt skulle jag nog ha valt något annat resmål. Men för några dagars weekend från kaoset i Chennai så var det riktigt skönt. Vi såg inte så mycket annat än stranden, poolen och olika restaruanger men vi hade inte heller något annat mål med resan.

Jag och mina älskade barn!

 Jakob och Astrid gör ett barbesök. Här med en varsin Coke-float (cola och glass)

Vackra stränder....kossorna trivs också...

Jakob och Astrid fick på en av restaurangerna hälsa på en 5 dagar gammal hundvalp. Så söt!

Jakob och Astrid lyckas alltid bli kompis med personalen på alla restauranger vi kommer till. Här har de lyckats få med sig ägarna till att lära dom olika servettvikningar. 

På söndagen var det dags att lämna badandet i Goa och bege sig mot Chennai igen. David och barnen fortsatte från flygplatsen hemåt medan jag bara bytte väska på flygplatsen och gick mot incheckning mot Delhi. Ibland har man det riktigt bra här i livet må jag säga. En svensk väninna väntade på mig vid flygplatsen och sedan bar det av.

I Delhi bodde vi hos en annan svensk väninna som tidigare bott i Chennai. Vi blev jättebra omhändertagna i Delhi och vi hade fantastiska dagar. Jag måste säga att jag blev förälskad i Delhi som stad. New Delhi var som att komma till ett annat land i jämförelse med Chennai. Här var det rent och fint och vägarna var hela och fina. Även husen var byggda i modernare stil och befolkningen är mer blandad och klädstilen är mer den som vi känner igen från väst. Det gick att promenera runt i kvarteren och titta in i småbutiker och besöka marknader till fots. En lyx jag inte är van med där jag lever i Indien...

Andra dagen gjorde vi ett besök i gamla Delhi. Vi åkte över en bro som band ihop dessa två stadsdelar och efter att bara kört över bron förändrades atmosfären totalt. Det var som att skruva tillbaka tiden 100 år. Cykelkärror, åsnor, vagnar dragna av oxar (eller människor). Rikshaw (cykeltaxi) var det bästa sättet att ta sig fram på de trånga smala gatorna som myllrade av människor och djur. Vi tog oss igenom gator där det bara var smyckesförsäljning, kryddmarknader, sidenmarknad, bröllopsmarkna, matmarknad m.m. Helt otrolig upplevelse som bara måste upplevas för det går inte att beskriva. Glada leenden och jätteroliga besök i de olika marknaderna. Jag ser verkligen emot att nästa gång få ta med mig familjen dit. Vi åt lunch på en tydligen känd restaurang i gamla Delhi som hette "Karim". När vi såg köket och hur det såg ut inne i restaurangen tänkte jag att nu kommer det bli en lång natt och flygresa hem med magjsuka men det gick vägen, och vilken mat!!! Så god!!! Jag lärde mig en läxa att inte döma restaurang enbart efter utseende. Denna restaurang är tydligen välkänd för sin goda mat och har gjort ett val i att behålla sin gammeldags och slitna stil för att passa in i gamla delen av Delhi.

Det märktes lite mer av julen i Delhi. 

Kryddbutik i gamla Delhi...

Här kan man köpa en kopp the....

Här säljs nötter i massor...

Här lagades vår lunch...

och här bakades vårt bröd...

Lunch kan man annars köpa lite vart som helst på gatan...

Chiliaffär...

Rikshaw var sättet att ta sig fram i gamla Delhi...

Nu väntar en vecka med julfester, julkonsert på skolan, adventsfika här hemma på söndag och sedan lite packning inför Sverigeresan nästa vecka. Ska bli härligt att komma hem ett tag och träffa vänner och familj!!!

Dans, matlagning och adventsfixande

Idag börjar barnens ledighet för Thanksgiving. Vi är idag hemma och packar då vi ikväll flyger till svenskarnas semesterparadis här i Indien, Goa. Endast en timmes flygresa så det känns rätt ok. Vi ska vara där tills på söndag då barnen och David återvänder hem hit för jobb och skola medan jag ska fortsätta till Delhi för ett par dagars turistande där tillsammans med två vänner. Ska bli jättekul det också!

Senaste veckan har bestått av en hel del dans. Började ju med Zumba och Bollywooddans och glädjen över detta har fortsatt. Det är superkul! Men kroppen har nog fått en mindre chock av all denna plötsliga motion så det värker i de flesta muskler.

Förra veckan träffades några mammor från Jakobs klass och lagade nordindisk mat. Det var jättekul och Jakob är nöjd över att mamma bl a lärt sig göra hans favoritbröd, Chipatti.

Här hemma har vi börjat förbereda för advent. Lite lussekatter har det blivit och lite annat fikabröd. Den andra advent har vi bjudit in till adventsfika. Tänk vad tiden går fort. Helt ofattbart att det är advent om bara några dagar! Den lilla adventsgranen har kommit på plats i matrummet och igår kväll myste vi med årets första glögg och pepparkakor.

I söndags hade vi en av Davids jobbarkompisar på besök. En kille från Mexico som barnen blev mycket förtjusta i. Så nu har de fått ännu en idol att se upp till. De hann med både lite fotboll och TV-spel under eftermiddagen och kvällen och sedan blev det lite grillning i den lilla trädgården. Trevligt och roligt att lära känna nya människor!

Idag är det Astrids namnsdag så vi har precis firat med lite kanelbullar och mjölk!

Första glöggen för i år....

Äntligen lite dans i mitt liv!

Som jag har saknat aerobicen och dansen sedan jag flyttade hit... trodde det skulle vara superlätt att hitta gruppträning med lite Bollywooddans eller liknande men överallt är det yoga och pilates som gäller. Men nu när Jakob har börjat dansa så pratade vi med dansläraren och det visade sig att han instruerar både Zumba och Bollywooddans (och en massa andra dansstilar..hihi) så nu är det dans två dagar i veckan även för mig. Zumban har redan börjat denna vecka och Bollywooddansen börjar vi med nästa vecka. En sådan härlig känsla. Det är så roligt att jag glömmer bort att temperaturen säkert är 28-30 grader i lokalen där vi håller på trots luftkonditionering. Efter passen överraskas jag av hur blöta kläderna är. Jakob har fortsatt med sin "western dance" och han älskar också sin dans. Tycker ju jag är jättekul för nu kan vi öva på våra danser tillsammans här hemma.

Den här veckan blev ju inte riktigt som planerat. Tanken var att jag skulle resa till Trichi, till en skola/barnhem för barn och ungdomar med funktionshinder. Tyvärr ställdes flyget in p g a för så resenärer och alternativen på restider var inte så bra. Därför blev det inget av denna resa den här veckan. Nu satsar vi på att åka dit i mitten av januari istället.

David är just nu i Delhi. Han åkte dit då det var en middag på svenska ambassaden igår kväll. Det bjöds på lite svensk mat (sill, lax, knäckebröd m.m.). Trevligt tyckte han att det var och så fick han chansen att träffa våra fd grannar en sväng också.

Jag och barnen stannade hemma här i Chennai då middagen väl inte var så barnvänlig :). Här har vi haft ett ordentligt oväder. Det är just nu cyklontider och en cyklon drog i helgen över Tamil Nadu (delstaten som Chennai ligger i). Vi drabbades inte så jätteilla här i Chennai förutom att vi har fått MASSA regn, en del strömavbrott och försenad vattenleverans till gatan. Vi har därför mest suttit inomhus i helgen. Jakob har varit på dansträning eftersom den är här på gatan. Dansläraren kom dock 45 min sent då det inte var så lätt att ta sig fram på de översvämmade vägarna idag.

Efter dansträningen kom ett par av barnens kompisar från gatan över till vårt hus för lite lek. Vi passade då också på att prova att baka ut lite av pepparkaksdegen jag gjorde häromdagen. Det är ju trots allt bara två veckor kvar till första advent. För kompisarna var det första gången de bakade pepparkakor men de tyckte att det var riktigt roligt och framförallt gott att äta! Sedan lyxade vi till med att äta våfflor. Hade glömt att vi somras köpte med ett våffeljärn men hittade det idag i skåpet och blev då då sugen. Mums!

Idag är det första dagen sedan vi kom hit efter sommaren som inte temperaturen når upp i 30 grader. Just nu står termometern på 28,5. Helt sjukt, men jag fryser lite grann faktiskt. Problemet är bara att när jag slår av luftkonditioneringen så blir det också så fuktig luft inne så det känns nästan till slut tungt att andas. Men när vi har den på så fryser jag så smått i stället. Utomhus känns en tunn långärmad tröja skön i dessa "kalla" temperaturer. Undrar hur detta blir till jul i Sverige. Lager på lager är nog det som gäller. Vi hade ju också en sådan fantastiskt fin sommar i Sverige så inte ens då behövde kroppen frysa.

Pepparkaksbak!

Stolt storebrorsa får sköta lämningen av lillasyster på skolan! Lillasyster är stolt över att visa sina räkneuppgifter! Storebror har i förra veckan haft sitt första matteprov. Han tyckte nog att det hade varit lite jobbigt och svårt men han klarade sig bra. Ganska svåra uppgifter kan jag tycka för en sexåring och mycket mer abstrakta uppgifter än vad jag vill minnas från mina mattelektioner i lågstadiet. Men det positiva är att det handlar mycket om att du ska visa att du har förstått uträkningarna och talens storlek m.m. mer än att du bara trycker in räknetabeller i huvudet. Det är ju trots allt 30 år sedan jag började skolan så det ska väl ha skett en viss utveckling får man hoppas.

Mera bröllopsfirande

Nu så har vi firat färdigt för detta bröllop. Vilken fantastisk upplevelse!!! Ibland känns det som att jag drömmer, att detta bara är en låtsasvärld som jag bara har till låns. På sätt och vis är det ju också sant, för om bara drygt ett halvår är jag tillbaks i Sverige igen och detta liv är historia. Börjar kännas lite sorgligt på ett sätt för denna höst har varit helt ooootroligt rolig. I somras kändes det lite tungt att resa tillbaka hit men hösten blev över förväntan. Jag tror verkligen att hela familjen just nu stortrivs. Det stämmer väl att det tar ett år att acklimatisera sig i ett nytt land. Att David sedan blev sjuk under våren gjorde inte saken lättare. Men nu när vi alla är friska och krya lever vi nog vår lyckligaste tid någonsin. Jag tycker verkligen om Indien även om det också kan vara frustrerande och stundvis påfrestande att möta fattigdom och sjukdom på nära håll. Samtidigt finns det en glädje, en samhörighet, acceptans och respekt för olikheter (så länge det inte handlar om giftermål) vad gäller religion, samhällsskikt m.m. som jag önskar att det även kunde finnas i Sverige. Hamnade i många intressanta diskussioner i samband med bröllopet vad gäller detta. Bara runt våra bord satt hinduer, kristna, muslimer (blandning av troende och icke troende inom alla religioner) och vi skrattade och hade mycket trevligt tillsammans. Visst finns det många som far mycket illa i Indien p g a låg kasttillhörighet och fattigdom, men som en vän till mig uttryckte det så ska man inte sätta fattigdom = olycklig alla gånger. I Indien finns en stark uppfostran och religiös övertygelse i att hjälpa varandra. Dela med sig av det man äger och har (även om man bara har lite). Familjen har starka band och den stora majoriteten lever i en stor samhörighet med familj och medmänniskor. De finner lycka i sin religion och i relationer snarare än i materiella ting. Tänkvärt! Sedan önskar man ju självklart att det fanns lösningar på den utbredda fattigdom som råder, en önskan om rent vatten och förbättrade vägar och infrastruktur men den resan är låååååång. så länge befolkningen också ökar i rasande takt så är detta en mycket svår ekvation att lösa.

Men nu till bröllopet....bröllopet var sagolikt! Festen hölls utomhus i en jättelik trädgård på Temple Bay Resort. En röd matta ledde oss ner till området (troligtvis första och enda gången i mitt liv jag går på röda mattan :)). Alla träd var upplysta med små lampor. Ca 1000 tygbeklädda vita stolar med lila rosett stod utplacerade framför en stor scen. Runt omkring i trädgården stod sedan runda bord uppställda för middagen och sedan stod kockar i massor utplacerade och lagade och serverade mat på olika platser i trädgården där man sedan fick gå och hämta sin mat, mingla runt eller sätta sig fritt vid något av borden. Över publiken till scenen var det ett stort, vitt böljande tygtag och från taket hängde kristallkronor som utsmycknad. Familjevis gick vi upp på scenen till brudparet och framförde våra gratulationer och blev fotograferade med brudparet och sedan var det middag och samvaro. Lite mer stillsamt än föregående kväll då det var disco och party. Detta var en mer formell tillställning. Det fanns dock stora gräsytor att tillgå så barnen träffade sina kompisar från gatan och det lektes, kullades och brottades under kvällen så vi gick sent på kvällen hem med två lyckliga, svettiga, smutsiga och trötta barn som konstaterade att indiska bröllopsfester var väldigt roliga och de ville så snart som möjligt igen gå på ett till. Vi får väl se om vi får fler chanser!

Jag och barnen redo för bröllopsfest...

Brudparet, så vackra!

Middagen tillsammans med goda grannar!

Sagolikt vackert!

Bröllopsfirandet har börjat!

Oj vilken fest!!! Både i tisdags och onsdags kväll har jag deltagit i bröllopsfestligheterna. Indierna vet verkligen hur man har fest och de gör det fullt ut!!! Vilken glädje, vad mycket folk, vilket ljud, så många skratt, lycka och till min stora glädje, vilken dans!!!! Jag har aldrig varit på något liknande i mitt liv. Glädjen smittar verkligen av sig och jag har båda kvällarna befunnit mig i något slags lyckorus på dansgolvet. Ingen rörelse är för stor och yvig utan det är bara att ge järnet till indisk technomusik. Alla är med och dansar även den äldre generationen vet verkligen hur man släpper loss. Hamnade igår bredvid "aunti" 75 år som öste järnet till "Gangnam style" och försökte lära mig lite Bollywood moves. Underbart!!!!

I tisdags var det ett Mendhiparty. "Mendhi" betyder "henna" och alla flickor och kvinnor fick sina händer målade som symboler för lycka och välgång. Brudens armar målades hela och även hennes underben. Sedan var det så klart en massa mat, dryck och dans.
Igår samlades alla gästerna som hunnit komma till Chennai (ett antal hundra) för förfest på Temple Bay resort. Det var en koreograferad förfest så familj och nära vännder till brudparet hade övat in ett skådespel med teater, dans och musik för att hylla brudparet. Sedan blev det fullt ös på dansgolvet och återigen en massa mat. Jag kan säga att igår var jag verkligen för enkelt klädd. Första misstaget gjort. Helt otroligt vilket glittrande sällskap jag hamnade i. Ikväll ska vi på bröllopsfest hela familjen och innan dess ska jag nog ta mig en sväng till köpcentrat för att eventuellt uppdatera min Sari. Inser att på indiska bröllop finns ingen övre gräns på hur mycket glitter och bling bling det kan vara. Om det glittrade igår kväll törs jag knappt tänka på hur vackert det kommer att vara ikväll på den mer formella bröllopsfesten.

I morgon ska jag och barnen vara kvar på hotellet och bada och ha det skönt och jag ska vila efter tre dagars festligheter! Återkommer med fler bilder från festerna.