tisdag 23 april 2013

Lite sjukdomar men sköna dagar

Många säger att man inte varit i Indien om man inte har haft lite magsjukor. Vi har ju förvånansvärt länge klarat våra magar men den här senaste veckan var det dags. Först blev jag sjuk, några dagar senare var det Astrids tur och nu i helgen Jakobs. Nu tror jag inte att det var någon  typisk matförgiftningsmagsjuka utan detta verkar mer vara en vanlig virusmagsjuka då vi insjuknade på rad. Men det kanske ändå får räknas...?

Jakob är hemma från skolan och vi inväntar att magen ska bli lite mer stabil. Men han är på gott humör och verkar njuta av ledigheten.
I helgen blev vi ju då hemma hela tiden p g a sjukdomarna. Först kände jag mig lite rastlös, men efter att sedan konstaterat att det är så här den här helgen kommer att vara, så njöt jag faktiskt riktigt av att "bara" vara hemma. Jag passade på att baka lite, både bullar och matbröd. Jag hann med att läsa lite. Tränade på löpbandet och körde lite styrketräning. Har målet att innan vi åker hem från Indien nästa sommar klara 30 armhävningar på tårna, precis som under handbollstiden. Just nu klarar jag 18 st så det är en bit kvar....
Efter träningen belönade jag mig med att ha en liten spastund i badrummet. Ansiktet fick en ansiktsmask och fötterna och håret fick sig lite omvårdnad. Lite nagellack på det och jag kände mig som ny....
Det bästa av allt var den upptäckt jag gjorde när jag kom ut från badet. Medan mamman hade tagit sig lite egentid så hade barnen helt spontant och på egen hand STÄDAT SINA RUM!!! Jag blev så glad när jag fick se dom. Dom var själva så nöjda och stolta och konstaterade att det enda dom nu behövde hjälp med var att bära dammsugaren uppför trappen sedan fixade dom allt själva. Dom hade samarbetat så bra och Jakob hade hjälpt Astrid när hon behövde sin storebrors hjälp. Stolt sa de: "Mamma, vi är faktiskt riktigt bra på att samarbeta och det betyder att man hjälps åt, det ordet har vi lärt oss hemma i Sverige på vårt dagis". Ett stort tack till fröknarna hemma i Sverige!!!

Sedan var det min tur att göra barnen glada. Potatismos, köttfärsbiffar med gräddsås och svensk lingonsylt. Vi åt och smaskade trots lite orolig mage hos Jakob och vi skrattade och hade trevligt. Jag tänkte för mig själv där jag satt att vad skulle jag ta mig till utan min familj. Barnen är helt fantastiska och de börjar bli så stora. Jag har ingen bebis kvar här hemma längre vilket Astrid är mycket noga med att påpeka OFTA. Nu är jag så här säger hon och håller upp fyra fingrar, "det är bara tummen som är neråt så nu är jag stor".

På natten till måndagen kom sedan pappan tillbaka hem från Sverige där han varit och jobbat en vecka. Det var en efterlängtad pappa som fick kramar på måndag morgon. Med sig hade han Astrids stora tygdocka från Sverige, så nu har hon fullt upp med att ta hand om den. "MIN pappa hade med sig MIN stora docka på flyget" konstaterar hon om och om igen och kramar dockan så hårt som det bara går.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar