Dans, matlagning och adventsfixande

Idag börjar barnens ledighet för Thanksgiving. Vi är idag hemma och packar då vi ikväll flyger till svenskarnas semesterparadis här i Indien, Goa. Endast en timmes flygresa så det känns rätt ok. Vi ska vara där tills på söndag då barnen och David återvänder hem hit för jobb och skola medan jag ska fortsätta till Delhi för ett par dagars turistande där tillsammans med två vänner. Ska bli jättekul det också!

Senaste veckan har bestått av en hel del dans. Började ju med Zumba och Bollywooddans och glädjen över detta har fortsatt. Det är superkul! Men kroppen har nog fått en mindre chock av all denna plötsliga motion så det värker i de flesta muskler.

Förra veckan träffades några mammor från Jakobs klass och lagade nordindisk mat. Det var jättekul och Jakob är nöjd över att mamma bl a lärt sig göra hans favoritbröd, Chipatti.

Här hemma har vi börjat förbereda för advent. Lite lussekatter har det blivit och lite annat fikabröd. Den andra advent har vi bjudit in till adventsfika. Tänk vad tiden går fort. Helt ofattbart att det är advent om bara några dagar! Den lilla adventsgranen har kommit på plats i matrummet och igår kväll myste vi med årets första glögg och pepparkakor.

I söndags hade vi en av Davids jobbarkompisar på besök. En kille från Mexico som barnen blev mycket förtjusta i. Så nu har de fått ännu en idol att se upp till. De hann med både lite fotboll och TV-spel under eftermiddagen och kvällen och sedan blev det lite grillning i den lilla trädgården. Trevligt och roligt att lära känna nya människor!

Idag är det Astrids namnsdag så vi har precis firat med lite kanelbullar och mjölk!

Första glöggen för i år....

Äntligen lite dans i mitt liv!

Som jag har saknat aerobicen och dansen sedan jag flyttade hit... trodde det skulle vara superlätt att hitta gruppträning med lite Bollywooddans eller liknande men överallt är det yoga och pilates som gäller. Men nu när Jakob har börjat dansa så pratade vi med dansläraren och det visade sig att han instruerar både Zumba och Bollywooddans (och en massa andra dansstilar..hihi) så nu är det dans två dagar i veckan även för mig. Zumban har redan börjat denna vecka och Bollywooddansen börjar vi med nästa vecka. En sådan härlig känsla. Det är så roligt att jag glömmer bort att temperaturen säkert är 28-30 grader i lokalen där vi håller på trots luftkonditionering. Efter passen överraskas jag av hur blöta kläderna är. Jakob har fortsatt med sin "western dance" och han älskar också sin dans. Tycker ju jag är jättekul för nu kan vi öva på våra danser tillsammans här hemma.

Den här veckan blev ju inte riktigt som planerat. Tanken var att jag skulle resa till Trichi, till en skola/barnhem för barn och ungdomar med funktionshinder. Tyvärr ställdes flyget in p g a för så resenärer och alternativen på restider var inte så bra. Därför blev det inget av denna resa den här veckan. Nu satsar vi på att åka dit i mitten av januari istället.

David är just nu i Delhi. Han åkte dit då det var en middag på svenska ambassaden igår kväll. Det bjöds på lite svensk mat (sill, lax, knäckebröd m.m.). Trevligt tyckte han att det var och så fick han chansen att träffa våra fd grannar en sväng också.

Jag och barnen stannade hemma här i Chennai då middagen väl inte var så barnvänlig :). Här har vi haft ett ordentligt oväder. Det är just nu cyklontider och en cyklon drog i helgen över Tamil Nadu (delstaten som Chennai ligger i). Vi drabbades inte så jätteilla här i Chennai förutom att vi har fått MASSA regn, en del strömavbrott och försenad vattenleverans till gatan. Vi har därför mest suttit inomhus i helgen. Jakob har varit på dansträning eftersom den är här på gatan. Dansläraren kom dock 45 min sent då det inte var så lätt att ta sig fram på de översvämmade vägarna idag.

Efter dansträningen kom ett par av barnens kompisar från gatan över till vårt hus för lite lek. Vi passade då också på att prova att baka ut lite av pepparkaksdegen jag gjorde häromdagen. Det är ju trots allt bara två veckor kvar till första advent. För kompisarna var det första gången de bakade pepparkakor men de tyckte att det var riktigt roligt och framförallt gott att äta! Sedan lyxade vi till med att äta våfflor. Hade glömt att vi somras köpte med ett våffeljärn men hittade det idag i skåpet och blev då då sugen. Mums!

Idag är det första dagen sedan vi kom hit efter sommaren som inte temperaturen når upp i 30 grader. Just nu står termometern på 28,5. Helt sjukt, men jag fryser lite grann faktiskt. Problemet är bara att när jag slår av luftkonditioneringen så blir det också så fuktig luft inne så det känns nästan till slut tungt att andas. Men när vi har den på så fryser jag så smått i stället. Utomhus känns en tunn långärmad tröja skön i dessa "kalla" temperaturer. Undrar hur detta blir till jul i Sverige. Lager på lager är nog det som gäller. Vi hade ju också en sådan fantastiskt fin sommar i Sverige så inte ens då behövde kroppen frysa.

Pepparkaksbak!

Stolt storebrorsa får sköta lämningen av lillasyster på skolan! Lillasyster är stolt över att visa sina räkneuppgifter! Storebror har i förra veckan haft sitt första matteprov. Han tyckte nog att det hade varit lite jobbigt och svårt men han klarade sig bra. Ganska svåra uppgifter kan jag tycka för en sexåring och mycket mer abstrakta uppgifter än vad jag vill minnas från mina mattelektioner i lågstadiet. Men det positiva är att det handlar mycket om att du ska visa att du har förstått uträkningarna och talens storlek m.m. mer än att du bara trycker in räknetabeller i huvudet. Det är ju trots allt 30 år sedan jag började skolan så det ska väl ha skett en viss utveckling får man hoppas.

Mera bröllopsfirande

Nu så har vi firat färdigt för detta bröllop. Vilken fantastisk upplevelse!!! Ibland känns det som att jag drömmer, att detta bara är en låtsasvärld som jag bara har till låns. På sätt och vis är det ju också sant, för om bara drygt ett halvår är jag tillbaks i Sverige igen och detta liv är historia. Börjar kännas lite sorgligt på ett sätt för denna höst har varit helt ooootroligt rolig. I somras kändes det lite tungt att resa tillbaka hit men hösten blev över förväntan. Jag tror verkligen att hela familjen just nu stortrivs. Det stämmer väl att det tar ett år att acklimatisera sig i ett nytt land. Att David sedan blev sjuk under våren gjorde inte saken lättare. Men nu när vi alla är friska och krya lever vi nog vår lyckligaste tid någonsin. Jag tycker verkligen om Indien även om det också kan vara frustrerande och stundvis påfrestande att möta fattigdom och sjukdom på nära håll. Samtidigt finns det en glädje, en samhörighet, acceptans och respekt för olikheter (så länge det inte handlar om giftermål) vad gäller religion, samhällsskikt m.m. som jag önskar att det även kunde finnas i Sverige. Hamnade i många intressanta diskussioner i samband med bröllopet vad gäller detta. Bara runt våra bord satt hinduer, kristna, muslimer (blandning av troende och icke troende inom alla religioner) och vi skrattade och hade mycket trevligt tillsammans. Visst finns det många som far mycket illa i Indien p g a låg kasttillhörighet och fattigdom, men som en vän till mig uttryckte det så ska man inte sätta fattigdom = olycklig alla gånger. I Indien finns en stark uppfostran och religiös övertygelse i att hjälpa varandra. Dela med sig av det man äger och har (även om man bara har lite). Familjen har starka band och den stora majoriteten lever i en stor samhörighet med familj och medmänniskor. De finner lycka i sin religion och i relationer snarare än i materiella ting. Tänkvärt! Sedan önskar man ju självklart att det fanns lösningar på den utbredda fattigdom som råder, en önskan om rent vatten och förbättrade vägar och infrastruktur men den resan är låååååång. så länge befolkningen också ökar i rasande takt så är detta en mycket svår ekvation att lösa.

Men nu till bröllopet....bröllopet var sagolikt! Festen hölls utomhus i en jättelik trädgård på Temple Bay Resort. En röd matta ledde oss ner till området (troligtvis första och enda gången i mitt liv jag går på röda mattan :)). Alla träd var upplysta med små lampor. Ca 1000 tygbeklädda vita stolar med lila rosett stod utplacerade framför en stor scen. Runt omkring i trädgården stod sedan runda bord uppställda för middagen och sedan stod kockar i massor utplacerade och lagade och serverade mat på olika platser i trädgården där man sedan fick gå och hämta sin mat, mingla runt eller sätta sig fritt vid något av borden. Över publiken till scenen var det ett stort, vitt böljande tygtag och från taket hängde kristallkronor som utsmycknad. Familjevis gick vi upp på scenen till brudparet och framförde våra gratulationer och blev fotograferade med brudparet och sedan var det middag och samvaro. Lite mer stillsamt än föregående kväll då det var disco och party. Detta var en mer formell tillställning. Det fanns dock stora gräsytor att tillgå så barnen träffade sina kompisar från gatan och det lektes, kullades och brottades under kvällen så vi gick sent på kvällen hem med två lyckliga, svettiga, smutsiga och trötta barn som konstaterade att indiska bröllopsfester var väldigt roliga och de ville så snart som möjligt igen gå på ett till. Vi får väl se om vi får fler chanser!

Jag och barnen redo för bröllopsfest...

Brudparet, så vackra!

Middagen tillsammans med goda grannar!

Sagolikt vackert!

Bröllopsfirandet har börjat!

Oj vilken fest!!! Både i tisdags och onsdags kväll har jag deltagit i bröllopsfestligheterna. Indierna vet verkligen hur man har fest och de gör det fullt ut!!! Vilken glädje, vad mycket folk, vilket ljud, så många skratt, lycka och till min stora glädje, vilken dans!!!! Jag har aldrig varit på något liknande i mitt liv. Glädjen smittar verkligen av sig och jag har båda kvällarna befunnit mig i något slags lyckorus på dansgolvet. Ingen rörelse är för stor och yvig utan det är bara att ge järnet till indisk technomusik. Alla är med och dansar även den äldre generationen vet verkligen hur man släpper loss. Hamnade igår bredvid "aunti" 75 år som öste järnet till "Gangnam style" och försökte lära mig lite Bollywood moves. Underbart!!!!

I tisdags var det ett Mendhiparty. "Mendhi" betyder "henna" och alla flickor och kvinnor fick sina händer målade som symboler för lycka och välgång. Brudens armar målades hela och även hennes underben. Sedan var det så klart en massa mat, dryck och dans.
Igår samlades alla gästerna som hunnit komma till Chennai (ett antal hundra) för förfest på Temple Bay resort. Det var en koreograferad förfest så familj och nära vännder till brudparet hade övat in ett skådespel med teater, dans och musik för att hylla brudparet. Sedan blev det fullt ös på dansgolvet och återigen en massa mat. Jag kan säga att igår var jag verkligen för enkelt klädd. Första misstaget gjort. Helt otroligt vilket glittrande sällskap jag hamnade i. Ikväll ska vi på bröllopsfest hela familjen och innan dess ska jag nog ta mig en sväng till köpcentrat för att eventuellt uppdatera min Sari. Inser att på indiska bröllop finns ingen övre gräns på hur mycket glitter och bling bling det kan vara. Om det glittrade igår kväll törs jag knappt tänka på hur vackert det kommer att vara ikväll på den mer formella bröllopsfesten.

I morgon ska jag och barnen vara kvar på hotellet och bada och ha det skönt och jag ska vila efter tre dagars festligheter! Återkommer med fler bilder från festerna.

  

Malaysiaresan

Nu är vi hemma i Chennai efter en härlig semestervecka i Malaysia. Jag och David var i Malaysia och reste runt för 15 år sedan och det var precis lika vackert och härligt nu som jag minns det från då. Vi började med 5 nätter i Langkawi. Ett jättefint hotell, Berjaya resort, som lågt lugnt beläget invid stranden. Vi bodde i en stuga inne i regnskogen. Aporna kom och hälsade på på balkongen och letade efter mat förstås. Barnen tyckte förstås att detta var jättespännande och jag tyckte ju aporna var mycket söta. Stranden var härligt långgrund och mycket barnvänlig. Restarangerna var också mycket bra och vi kunde äta både malaysiskt, indiskt, kinesiskt, japanskt och thailändskt. Perfekt för Jakob som verkar ha blivit besatt av den asiatsiska matkulturen. Just nu vill han helst bara äta asiatiskt (förutom pannkaka).

När vi tröttnade på hotellivet och badandet så fanns det många aktiviteter på nära håll. Vi gjorde ett besök på krokodilpark. Astrid och David åkte kabinbana upp på ett berg. Utsikten var tydligen jättefin och resan upp spännande men jag och Jakob som är de två höjdrädda i familjen stannade på marknivå och tittade lite i affärer. Sedan tog vi en ridtur till häst i djungeln. Då var det plötsligt vi som var de modiga....
Ett besök på kvällsmarknad hann vi också med för att testa lite malaysisk streetfood. Jag säger bara MUMS!


David och Astrid på väg upp i kabinbanan på Langkawi.

Vårt hus på Berjaya resort.

Hela familjen i en trampbåt för två, lite knepigt att styra med båten fullastad...

Många sandslott hann vi bygga...

Redo för ridtur ut i djungeln...

På japansk restaurang. Barnen älskade att få sitta på golvet och äta...

Kväll på Thairestaurangen.

Till vår förtjusning fick vi musikuppträdanden och fick önska låtar. Astrid bjöd upp till sång på "Twinkle, twinkle little star".

Ett besök på krokodilfarmen hann vi med.

En bild på vår fina strand...

Sedan bar det av till Kuala Lumpur. En riktig storstad och så klart inte riktigt lika lugnt och skönt. Men i jämförelse med kaoset och ljuden i Chennai så kändes det ändå förhållandevis fridfullt och framför allt mycket rent och välorganiserat. Asien fascinerar mig genom att alla länder jag hittills besök har varit så totalt olikt det andra. Inget asiatiskt land är det andra likt. Jag undrar hur asiater upplever Europa...?
Barnen och David började turistandet genom att åka upp i Petronas Towers (Twin towers). Till min sorg (lycka ...:)) råkade jag den dagen ha feber och svullen hals och vilade mig på hotellrummet. Men utsikten ska tydligen ha varit helt fantastisk på 86:e våningen...

Ett besök på en fågelpark gjorde vi också. Efter att ha träffat dessa tama papegojor står nu papegoja överst på önskelistan av husdjur. Kan Jakob ha ärvt sitt djuintresse från mor sin tro...? Nu önskar han sig papegoja, hamster, kanin, hundvalp, katter, akvariefiskar. Snart kan vi öppna ett zoo där hemma. Inte minskar tjatet när han vet hur många djur jag hade när jag var barn...

Till barnens stora lycka fanns det också i KL en gigantisk lekpark alldeles bakom Twin Tower. Lekparker existerar inte här i Chennai mer än på skolan så det var stor lycka och mycket energi som fick komma ut ur barnens kroppar där...

Sedan var resan slut för denna gång och nu är vi hemma igen. Men trots allt är det också skönt att komma hem och få smälta alla intryck och nu ska jag kurera mig från feber och halsont för i veckan väntar indisk bröllopsfest och det vill jag ogärna missa...