Astrids kalas

Då så, då har Astrid äntligen fått haft sitt femårskalas! Det har varit mycket nedräkning det senaste halvåret. Astrid har börjat bli lite mer medveten om tid så efter jul har det varit konstant nedräkning. efter återresan hit efter nyår började vi med: "Hur lång tid är det kvar till Farmor och Farfar kommer?", "Hur lång tid är det till moster Pernilla kommer?", "Hur lång tid är det till vbi ska åka till Australien?", "Hur lång tid är det tills min födelsedag?", "Hur lång tid är det till mitt kalas?".....

Nu har vi haft kalaset och det blev ett väldigt lyckat kalas! Vi hade ett kalas på riktigt indiskt vis med inhyrda underhållare som hjälpte barnen att göra ballongskulpturer, smycken och kroppsmålningar. Här i Indien kan vi ju ha råd med detta, kan bara tänka mig vad detta skulle ha kostat i Sverige...Detta fick bli lite av ett födelsekalas och lite av ett hejdå-kalas till kompisarna då vi om drygt tre veckor kommer att börja flytta ut huset. Jag fick gå igång ordentligt med vad jag älskar, baka tårtor och fikabröd. Barnen lekte, lekte och lekte....av ljudnivån att döma så hade de alla väldigt roligt. Igår eftermiddag var det sedan trötta barn och föräldrar som vilade ut innan vi med familjen och en kompis från Sverige som är här och jobbade åkte ut för att äta en god och trevlig middag. Att orka tänka på städning och matlagning var otänkbart. Barnen somnade i bilen på väg hem från restaurangen och vi bar sedan upp de till deras sänger, de var totalt utslagna. I morse vaknade vi glada och nöjda ända tills jag började se mig omkring och insåg att huset är i en total oreda, leksaker, pappersmuggar, fikabröd, ballonger och godis i en härlig blandning. Men det är bara att le och tänka på gårdagens roliga kalas och börja städa i små områden i taget med soppåsen i ena handen. Bra tillfälle att sortera leksakerna inför flytten :) David har nu tagit med sig barnen till Mamallapuram för att tillsammans med några andra svenskar bada och ha det gott. Själv ska jag ägna ett par timmar till åt städning innan jag tillsammans med en väninna beger mig till flygplatsen för att sedan åka till Delhi och träffa vänner och roa mig ett par dagar. Livet är härligt, men jag börjar nu längta stort efter den svenska sommaren och alla er där hemma...men fram till dess ska jag verkligen njuta av mina dagar jag har kvar här tillsammans med min familj och vännerna här...saknaden kommer att bli stor när jag väl är tillbaks i Sverige, det inser jag också!

Ballongdekoratörerna är på plats, för 200 kr dekorerades huset. Tror inte ens pengarna hade räckt till alla ballonger hemma i Sverige....

Festen kan börja!

Leken är i full gång! 

Fika, fika, fika...!

Happy Birthday Astrid!!!!

Ballongmannen var skicklig att göra ballongkonstverk...!

Efter fiskdamm, godismys med kompisarna!

Efter kalaset stannade ett par kompisar kvar och spelade X-Box!

På kvällen var vi som sagt trötta men nöjda! Äntligen var alla nedräkningar avklarade för våren trodde vi....ändå till Astrid kom och sa...."Hur lång tid är det kvar innan vi åker till Sverige?", så nu räknar vi veckor, för att sedan räkna dagar och till sist timmar.....och hur svarar man på frågan "är det länge?", allt beror ju på vad man jämför med.....om vi jämför med hur länge vi har varit här så är det jättekort tid kvar...! See you!

Besök på Intact school

Förra veckan var jag på besök på Intact school i Trichy. Var lite nervös innan jag åkte då det är första gången jag här i Indien reser iväg på egen hand utan att riktigt veta vad som väntar. Möttes av en stor värme när jag kom in på skolan. Mitt första möte var en ung man med en utvecklingsstörning som jobbade med att öppna och stänga skolans grind. Han var så stolt över sitt jobb så det bara lyste om honom. När man tackade honom för väl utfört arbete så växte han flera centimeter och leendet blev om möjligt ännu större. Man påminns om vad viktigt det är för människor att känna sig betydelseful och att ha en uppgift att ansvara för. Självklart möttes jag av en stor nyfikenhet från eleverna på skolan. Tyvärr hade sommarlovet precis börjat så jag träffade inte alla. Endast de barn som bor på skolan eller vars föräldrar jobbar på skolan var där samt flickorna som bor på Girls hostel där de också bedriver en arbetsträning. Besökte även ett jordbruk som drivs av Intact där pojkar i åldern 14-32 år får lära sig jordbrukets grunder och träna sig i att ha ett jobb och allt vad det innebär: dagliga rutiner, ansvar, pengahantering, tidsuppfattning i olika dimensioner, samarbete, kommunikation, motorisk/fysisk träning m.m. På jordbruket odlas olika grönsaker och träd samt viss djurhållning förekommer.

Det som slog mig på skolan var den ömsesidiga respekt eleverna visade varandra. Beroende på olika svårigheter hjälptes eleverna åt att utföra de olika dagliga aktiviteterna. Personalen gav efter bästa förmåga vägledning till eleverna och visade alltid ett respektfullt förhållningssätt. I personalgruppen fanns specialpedagoger som jobbade som huvudlärare i klasserna, assisterande lärare, 2 st fysioterapeuter (en ansvarade för ridterapin och den andra hade mer traditionell behandling samt träning i skolan bassäng). Ett fåtal hjälpmedel fanns att tillgå bl a 3 st rullstolar i olika storlekar, gåbord, ståstöd samt lite småredskap. Individuellt utprovade hjälpmedel förekommer inte i dagsläget utan barnen/ungdomarna får samsas om dessa hjälpmedel. Men ändå måste jag säga att jag ompneras av skolans/elevhemmets arbete. Vid ett möte vi hade fick jag möjlighet att intervjua all personal som jobbade på skolan och jag måste säga att jag imponeras av deras kunnande och engagemang. Ledningen har lyckats hitta mycket engagerad och kompetent personal vilket också ansvariga på skolan instämde till fullo i.

Det som nu ligger i startgroparna är att utveckla utslussningen till yrkesarbete för eleverna på skolan. Ett screeningcenter där man ska testa lite vad ungdomarna har för förmågor ska byggas och yrkesträningen och kontakten med företag ska utvecklas. Så spännande, om det är någon arbetsterapeut där hemma som känner sig sugen på volontärarbete och delta i detta spännande projekt och samtidigt få uppleva en helt annan kultur så kan jag varmt rekommendera detta ställe. Skolan söker ständigt volontärer för ridterapi, specialpedagoger, arbetsterapeuter, lärare i engelska (behöver inte vara formell kompetens) m fl. Alla kan bidra på något sätt och jag lovar att ni kommer att få mycket med er tillbaka! Hoppas i en framtid att jag får möjlighet att resa tillbaka hit igen! Om jag får tillstånd från skolan kommer jag senare att publicera lite bilder.

I helgen var det ju också påsk. Det märktes inte så mycket här i Chennai men lite påskgodis lyckades vi ändå äta och vi deltog på Amerikanska skolans påsklunch i söndags. Trevligt och barnen hade kul med sina kompisar på äggjakt. pyssel och filmvisning.

Sötsaker finns det gott om....

 

Astrid 5 år och 5 km springning för bröstcancerforskningen!

Astrid har nu fyllt år! Känns som jag nyss skrev detta men jag antar att det redan gått ett år sedan sist. Som hon har väntat på denna dagen att få fylla fem år! Hon har räknat veckor, dagar och till slut timmar. Men nu är hon fem så stackars den som kallar henne "liten" nu! Vi firade så klart med paket och sång på sängen. Tänk vad snabbt man kan vakna till när det är födelsedag. Redan efter 10 minuter var paketen öppnade och leken var i full gång. Hon hann t o m med en provtur på den nya sparkcykeln innan jag hade hunnit göra färdigt frukosten. Storebror var lika pigg hann så det var full fart här hemma på morgonen.
I skolan hade vi sedan en liten fikastund med hennes klasskompisar och Astrid fick dela ut inbjudningskorten till alla i hennes klass. För i år är hela klassen bjuden på femårskalas för denna efterlängtade födelsedag ska ju firas ordentligt förstås!

Efter skolan hade vi med några av kompisarna hem för ett litet "minikalas". De hade roligt under några timmar men sedan var det några riktigt trötta barn som kröp ner i sängen på kvällen. Det tar på krafterna att fylla fem år!

Lite morgonmotion!

Lite födelsedagsfirande i klassrummet!

Tårtkalas med kompisarna!

I lördags var jag med och sprang en springtävling som kallas Pinkathon. Intäkterna går till att stödja vården och forskningen om bröstcancer. Ett härligt event med flera tusen kvinnor/flickor som deltog. Så härligt att se alla indiska kvinnor komma ut på gatorna för att delta i detta och männen som står vid sidan och hejar fram sina kvinnor. Inte en helt vanlig syn här i Chennai tyvärr. Men en folkfest blev det och jag kände mig nöjd med mina fem km som jag lyckades ta mig runt på en för mig hyfsad tid trots 30 grader värme en mycket tidig vårmorgon och en luftfuktighet som inte är att leka med.

Idag ska jag bege mig ut på egna äventyr. Jag ska resa med flyg till en stad som kallas Trichy. Där ska jag besöka en specialskola och ett barnhem för barn och ungdomar med funktionshinder. Skolan drivs ekonomiskt av en svensk organisation som kallar sig Intacts vänner. Det ska bli en spännande resa. Troligtvis rik på upplevelser och förhoppningsvis ett kunskapsutbyte i båda riktningar. Nu är det dags att lägga i de sista prylarna i väskan för nu bär det av....hej så länge!

Australien, underbar resa, vill dit igen!!!!

Så var vi åter tillbaks i Chennai efter en underbar semester i Australien. Vilket härligt äventyr vi har varit med om! Konstaterar att bilsemester nog är vår grej. Underbar känsla av frihet att kunna bestämma dag för dag vad som ska bli nästa stopp. Blir till att sikta in sig på husvagnssemestrar framöver. Att hitta boende i Australien den här tiden på året var inga problem. Det kryllar av campingar, motell, pensionat och hotell i olika storlekar.

Vi började vår resa i Melbourne. En trevlig stad som påminner mycket om en europeisk storstad, dock med lite fler skyskrapor. Enklaste och roligaste sättet att ta sig runt var med "trams", australiensiska spårvagnar med andra ord. Vi njöt av en helg i staden med besök på frukt- och grönsaksmarknad, saluhall (där man kunde köpa massor av delikatesser som inte går att hitta i Indien...mums), lekparksbesök, promenader och ett besök på SeaLife. Direkt kunde vi konstatera att barnen njöt till fullo. Härligt att få röra på kroppen ordentligt utomhus. Här i Indien finns ju ingen plats att leka utomhus, förutom på vår lilla gata och på skolgården förstås. Det var som att släppa ut två kalvar på grönbete. De hoppade, sprang, klättrade och dansade så fort de fick chansen. Deras ögon har haft röntgensyn för att upptäcka alla lekparker som har funnits under resan. Jakob har kommit in i en period då han har svårt att gå vanligt. Antagligen en kombination av sexårsålderns motoriska rastlöshet och behovet och glädjen av att plötsligt få en massa yta att röra sig på. Han gör hoppsa-steg, springer eller dansar sig fram. Att gå vanligt verkar just nu vara en störtomöjligt....:-).

Härligt är det att få leka ute. Dock var ju temperaturen bara runt 20 grader så lite kallt för oss "indier" :-)

Tittut!!! Nu är vi på Sealife!!!

HJÄLP en haj!!!

Astrid var mycket glad för att få se pingviner då hon ju går i en skolklass som kallar sig "The penguins"!

Senare under vår resa fick vi chansen att se pingviner i det vilda också.

I Australien odlas det mycket frukter och grönsaker vilket syntes på den ENORMA frukt och grönsaksmarknaden i staden. Ett besök i saluhallen var något vi också uppskattade. Att kunna frossa i olika sorters pålägg som ost, skinka och korv är en lyx vi inte har till vardags just nu....

Som sagt var promenader ett uppskattat inslag under vår semester. Frisk luft samt att kunna få lite motion och lite trafikträning för barnen var nyttigt! 

På söndagen var det dags att hämta bilen och ta sig an vänstertrafiken....David var lite nervös vilket jag ju kan förstå. Sydkusten i Australien visar sig dock vara ett ställe som är mycket välskyltat och trafiken är inte så tuff och vägarna håller hög standard. Vi började vår resa med att ta oss ca 20 mil till Phillip Islands. Naturskön plats med vackra små stränder och ett rikt djurliv. Vi bodde i en liten stuga där vi hade tillgång till uteplats och grill. Vi besökte djurpark på vägen för att få möjlighet att träffa koalabjörn och känguru på nära håll. Ena kvällen var vi och tittade på en pingvinparad. Pingvinerna kom hem efter sin tur ut i havet för att fånga fisk och de sökte sig nu upp på land till sina olika små bon för att sova ut i någon dag innan det var dags för avresa igen...det var närmare 1000 pingviner som kom hem på kvällen, tyvärr fick man inte ta kort där...

Vår fina bil under resan...

Mysigt att kunna få klappa en mindre art av känguru, wallabi.

Så söt, synd att man inte kan ha en koala som husdjur...

Kändes lite kallt för att bada innan vi vant oss med temperaturerna men springa på stranden är också kul!

Korvgrilning på G. Australiensarna älskar barbeque så nästan överallt finns det tillgång till grillar.

Efter ett par dagar på Phillip Islands styrde vi resan mot Lake Entrance. En bilresa på ca 30 mil. Även det en underbar plats. Hade gärna stannat längre. Även här hade vi turen att hitta en stuga att bo i där vi hade tillgång till grill. Jag gick och shoppade mat på supermarket vilket jag nu för tiden tycker är en riktigt rolig upplevelse. Blir nästan lite yr i huvudet när jag ser all mat som finns att handla. Vill gärna handla lite för mycket bara...Vi gjorde ett litet stopp på vägen för att titta på inloppet där hav möter sjö. Vi fick där ett roligt möte med en vild säl. Lokalbor berättade för oss att sälen varje dag stannade till där för att få lite nyfångad fisk av fiskare som kom in till land på förmiddagen.

Vacker plats, sjön möter havet...

Nu tror vi att vår mamma och pappa blivit alldeles knasiga... vi fick bad med kläderna på! Hur kul som helst!

 Hej, hej, har ni någon fisk till mig?

Efter detta möte väntade ytterligare 30 mil i bilen när vi sedan åkte vidare mot Merimbula på sydostkusten av Australien. Där trivdes vi väldigt bra så vi stannade två nätter där för att få en vilodag från bilåkandet. Ett mycket trevligt litet lägenhetsmotell hittade vi. Mycket trevlig ägare som lånade ut sina bodyboards till oss så vi kunde testa lite bodysurfing på stranden.

Rikt fågelliv....

Redo för att surfa!!!

Men man måste ju vänta på vågen...

Tar på krafterna att vara på topp...

Vår uteplats på det trevliga lilla familjeägda hotellet i Merimbula. 

Självklart fanns det även plats för Barbeque...

Efter två dagar i Merimbula så styrde vi kursen in mot landet. Regnet hade hunnit ikapp oss så bad lockade inte så mycket längre. När vi lämnade Merimbula fick vi beskedet också att det dagen innan hade varit en hajattack strax norr om Merimbula. En kvinna som dagligen simmade över en vik i byn hade blivit tagen av en haj och hennes kropp saknas. Läskigt!

Nu styrde vi 30 mil in mot landet istället för att besöka huvudstaden Canberra. En stad med ca 400 000 invånare som byggdes enbart med syftet att bli Australiens huvudstad. Här hann vi med lite shopping samt lite rundtur med bil i staden för att i a f ha sett parlamentsbyggnaden.

Sedan blev det dags att åka till de sista 30 milen till resans slutdestination, Sydney. Som jag har drömt om att någon gång få resa till denna stad och nu blev drömmen sann. En mycket vacker stad som verkligen har utnyttjat sitt fantastiska läge vid vattnet. Massor av uteserveringar och folkliv nere vi vattnet. Operahuset ligger fint ute på spetsen som ett karaktäristiskt landmärke liksom Harbour Bridge som pryder hamnen. Båtturer gör det lätt att ta sig till olika delar av staden liksom gratisbussar runt i staden som gör staden enkel för turister. Engelska influenser märks i staden liksom föstås influenser från många olika delar av världen då detta är en mycket mångkulturell stad.

Vi besökte "National Marine museum" och "Discovery museum". Mycket uppskattade besök av ff a Jakob som var svår att få därifrån. Han gillar verkligen museum då han är i en nyfiken ålder då han vill undersöka allt.

Harbour bridge...

Operahuset i Sydney...ni har väl koll på att det är designat av en dansk arkitekt och att kaklet kommer från svenska Höganäs...?

Njuter i kvällssolen!

Ett välkommet besök på vår lunch i centrala Sydney!

National Marine Museum....

Vi gjorde även ett besök på Wild Life Park. En trevlig lite djurpark alldeles vid Darling harbour.

En blyg koala...

"Äter ni smörgås så vill jag faktsikt också ha!!!"

Astrid: " Jag älskar bebisar, även kängurubebisar...!" 

På flygplatsen....snyft, drömresan var här slut. Men vi reser tillbaka till Indien med många härliga minnen. Förhoppningsvis får vi möjlighet att komma tillbaka till Australien någon mer gång i livet för det är verkligen ett land som ger mersmak! Vi har ju ännu bara sett en bråkdel av landet!