Lurad och besviken

Att bli lurad på pengar det tillhör livet här i Chennai. Hela tiden gäller det att kolla kvitton och göra snabb huvudräkning när du står i butikerna. När personer i ens närmaste omgivning försöker lura en på pengar genom lögner och när personen ifråga är en person som man med undantag känt ett stort förtroende för i detta land så blir besvikelsen ändå stor. Om en timme ungefär ska jag ta diskussionen med vederbörande på något vis. Att personen ifråga inte pratar engelska mer än högst fem ord gör inte det hela lättare. Fr o m nu är det slut på att låna ut pengar då jag med stösta sannolikhet inte kommer att få dessa tillbaka. Hjälpen som dessa pengar ger är också kortsiktig då många sätter i system att tigga och lura till sig pengar. Inte så bra lösning i längden...Detta kan låta kallt och hårt men jag känner att jag kan bidra bättre genom att skänka dessa pengar till hjälporganisationer som kontrolleras och med stor sannolikhet gör nytta för de som verkligen behöver hjälpen. Livet här ger många prövningar och istället för en kurs i personlig utveckling eller liknande kan jag rekommendera en längre resa hit då man blir väl medveten om hur man har det i sitt känsloliv och hur man regarerar inför olika saker.

Inatt väntar vi storfrämmande!!! En nära vän från Sverige kommer på besök och jag längtar sååå mycket. Till helgen bär det av till ett härligt resort för ett par dagars barnfri vila och PRAT. Åhhh vad jag längtar efter att på svenska få sitta och prata och prata ända tills käkarna inte orkar mer. Barnen ska också få lite kortare dagar í skolan och nästa vecka har jag tagit ledigt helt åt dem en dag så vi tillsammans ska göra någon utflykt. Jag tror att besöket kommer att ge hela familjen en välbehövlig vitaminkick. Underbart!

Ikväll är familjen bjudna på bröllop också men tyvärr är det bara David som kommer att kunna gå. Barnen har varit så smått förkylda denna vecka och Jakob har t o m varit hemma från skolan i tre dagar och kurerat sig. Nu mår han bättre men jag tror ändå inte att en sen kväll på bröllopsfest är vad hans kropp behöver så jag och barnen väntar här hemma tills David och bilen kommer hem och sedan bär det för min del av mot flygplatsen!!!

Ny frisyr!

Gjorde idag ett nytt försök att gå till frisören. Idag fanns det en frisör på plats redan 9:30 !!!
Fick hjälp av min väninna att på tamil förklara att jag ville ha hårtvätt, klippning och sedan få håret plattat med plattång för omväxlingens skull här i Indien. Normalt är mitt hår mycket krulligare här än hemma i Sverige p g a luftfuktigheten. Jag försökte sedan på egen hand förklara att jag enbart ville att han klippte topparna. Kände mig inte helt säker på frisörens kompetens och ville ta det säkra före det osäkra. Högst tre minuter senare och lätt chockad över vad som hänt satt jag plötsligt där med minst 5 cm kortare hår runt hela huvudet. Frisören höll redan på att blåsa håret torrt och jag undrade bara hur detta gick till. Detta liknade ju mer den klippning som jag gör här hemma på min treåriga dotter. Sedan plattades håret och jag kände mig trots allt inte helt missnöjd även om det inte blev riktigt som jag tänkt mig. Mitt under plattningen kom en kvinna som också hon arbetade i salongen. Hon kom fram och granskade mitt hår och konstaterade utan att skämmas det minsta att mitt hår skulle må bra av en färgning och sedan pekade hon ut mina gråa ställen i håret. Så himla fräckt :) !
Efter att ha kommit hem och granskat frisyren i spegeln kan jag ju se att det är en ganska ojämn klippning (inte så lite heller) men efter hårtvätt och när mina lockar åter kommer tillbaka så kommer nog detta inte att synas. Det var ju billigt i alla fall. Kostade inte ens hundra kronor så det får väl duga. Men nästa gång ska jag nog ta något mera känt ställe....eller också väntar jag till Sverige i juni...

Felparkering

Måste säga att lagen här är tuff mot felparkerare. Idag gjorde jag och vår chaufför ett snabbt stopp vid en fruktmarknad för att göra veckans fruktinköp. Vi parkerade vår bil alldeles bredvid marknaden, vid sidan om vägen. Efter två minuter fick vi se hur en man satt på marken på andra sidan bilen och höll på att sätta ett stort lås på framhjulet. Min chaufför skyndade sig dit för att hinna få reda på vad som hände. Visade sig att de som ägde fruktmarknaden inte hade betalat den avgift polismyndigheten krävt för att bilar skulle ha tillstånd att parkera utanför butiken. Detta kostade oss 200 rupies. Efter tjat så låstes sedan hjulen upp utan att vi behövde betala ytterligare muta. Vilken tur att vi upptäckte detta så snabbt annars hade det bara varit att ta sig till skolan på annat sätt än med bil.
Orsaken till varför butikerna efter gatan ska betala avgift verkar också helt skum. Gatan är på de flesta ställen uppgrävd ocvh tidigare parkeringsplatser för bilar är på de flesta ställen jordhögar i nuläget och kommer väl så att förbli ett bra tag framöver eftersom arbetet inte direkt fortskrider i någon högre hastighet. Enligt vår chaufför har en tillfällig regel upprättats att alla butiker ska betala en avgift för att vägkanten ska få användas som parkering. Avgiften är tydligen hög och många butiker har svårt att ha råd att betala. Polisen står sedan och vaktar på alla felparkerare så att de kan casha in lite extra pengar till staten (eller egen ficka tyvärr...). Konsekvenserna för de butiker som inte har råd att betala blir också mycket kännbara. Ingen parkering, färre kunder och mindre pengar att leva på. Troligtvis ingen högre inkomst från början. Så grymt och otroligt irriterande!!!

En annan mindre upprörande men ändå intressant händelse idag var att jag hade planerat att besöka en frisersalong. En väninna hade kollat att det idag skulle vara öppet och att vi skulle få komma dit och klippa oss. När vi sedan dök in på salongen vid kl 11 var stället helt tomt. Inte en enda av de annars fyra frisörerna som jobbar där fanns på plats. Ingen svarade heller i sina telefoner. Antingen blev alla nervösa att det skulle komma en svenska och klippa håret eller så var det bara så att ingen kände för att börja jobba så tidigt :) på dagen. Det sista är nog det troligaste svaret. Welcome to India! Det är aldrig någon ide´att i förväg planera något utan det är bara att ta stunden som den kommer. Nu sitter jag här med fortfarande torrt och slitet hår. Tror i alla fall att jag ska försöka mig på en hårtoning någon av de närmsta dagarna. Konstigt att håret blir så grått nu för tiden, måste vara klimatet (snacka om I-landsproblem).

Vågade tyvärr inte ta kort på poliserna och på låset med risk för att åka på mera böter och få passet ifråntaget. Bilden blev istället trevligare, en härlig fruktmarknad. Jag bara älskar att besöka dessa och bara frossa bland all härlig frukt!

Bilder från India week

Förra veckan firades India week på barnens skola. Barnen fick lära sig mer om vårt värdland. Vi föräldrar har också fått varit med på skolan och tittat på två olika föreställningar. En som visade olika danser från olika delar av Indien och som också förklarade rörelsernas betydelser och hur de olika hinduiska gudarna symboliseras i dansen. Sedan hade barnen uppvisning med sina klasser i aulan. Astrids klass sjöng en vacker sång på Tamil och Jabos klass dansade en folkdans. Jättefina var alla barnen i sina indiska kläder och det syntes verkligen att de hade övat. Jag blir ju alltid så rörd när jag sitter och tittar för det är så häftigt att se 30 st 3-åringar och 50 st 5-åringar klara av att helt på egen hand uppträda inför en publik på kanske 500 personer, ingen rampfeber där inte. Hoppas dom slipper rampfeber även i vuxen ålder. Efteråt blev det fotografering i barnens klasser. Alla barnen var självklart jättestolta över sitt uppträdande och sina kläder. Veckan avslutades med att skolan bjöd alla barnen på indisk lunch. De som ville fick också hennamålningar i händerna som är en vanlig utsmyckning hos kvinnorna i Indien. Astrid kom hem med en fin målning i handen. Tyvärr glömde jag att ta kort och nu är den nästan försvunnen.

Sedan har vi hunnit med att fira en svensk tradition, fettisdagen. Vi lyckades få tag på vispgrädde och sedan gjorde vi egna bullar och mandelmassa. Mums tycker vi alla!

                                    
                   Astrids klass efter uppträdandet. Astrid står längst till höger. Håller en av bästisarna i handen.

                                         Så här fina var Jakob och Astrid i sina indiska kläder...

                                  Det blev bra fart i rutschkanan med dom här byxorna...tjhohooo!

                                        Jakobs klass gör en "Namastehälsning" efter sitt uppträdande...
                                        Jakob i blå "kurta" på främre raden.

Så här fina var Astrids klass när de uppträdde. Astrid står i mitten på andra raden.

                                                       Colorful, united, unique India!

Chockad

Idag har jag fått en ny upplevelse som gjorde mig alldeles chockad. Vi har en för dagen ny tillfällig chaufför. Det visade sig att det finns chaufförer i detta land som faktiskt har lite trafikvett. Han kör inte för fort, han använder blinkers, han tutar inte var tionde meter, han använder även blinkers vid byte av fil (om det nu existerar filer egentligen...), han respekterar bilköer och han tar hänsyn till medtrafikanter t o m gångtrafikanter. Helt otroligt, jag trodde inte att det fanns sådana chaufförer. Tyvärr kom jag på mig själv om att bli lite stressad i bilen då resan mellan huset och skolan helt plötsligt tog 20 min istället för 10 min. Hoppas jag inte håller på att bli miljöskadad och få ett indiskt synsätt på hur man ska köra i trafiken...!

Bilder från mormor och morfars besök

Vi har ju ännu inte lagt in några bilder från mormor och morfars besök här i Chennai. Så här kommer några...

                                                Vi är på väg....

                     

Framme i värmen och här svalkar vi oss vid poolen...

                               

                                  Barnen var tillsammans med morfar och pappa till tågmuséet.

En paus i mormors knä är alltid mysigt!

                                     Ingen Indienresa utan att prova det lokala transportsättet, autorikshaw.

Mera bad! Mormor älskar verkligen att simma...

Några restaurangbesök blev det så klart när vi hade besök. Här på Raintree hotel där vi också bodde de första veckorna i början på hösten när vi kom till Chennai.

Fikapaus på barnens skola...

Kalasdags

Nu har det gått ännu en vecka och den här veckan har faktiskt varit ganska så bra. Trötta och kort stubin har vi fortfarande men jag tycker ändå att veckan varit något bättre än förra.

Astrid har hunnit varit på födelsedagskalas hemma hos en klasskompis. Det var ett kalas i megavariant. Inhyrd glasservering, hoppborg, kroppsmålning och Nalle Puh kom på besök. Det blir tufft att slå i april när det är dags för oss att bjuda igen (tror dock jag kör en lite mer "lagom" variant a la Sverige...)

Själv har jag också hunnit varit ut och ätit middag tillsammans med två andra svenskor här i Chennai. Jättetrevligt var det och det finns så jättemånga bra restauranger i den här stan så det blir svårt att välja när vi får besök.


Astrid på kalas! Hoppar och leker i hoppborgen och blir fin med kroppsmålning!!

 Vad har jag i köksskåpen, men se två barn!

Ett tillskott till hemmet har vi fått i form av en grill. Vi köpte den till David i födelsedagspresent. Jättehärligt att kunna tillaga maten uppe på takterassen. Grillsäsong året runt är inte helt fel! Att oxfilén inte kostar mer än 70 kr/kg gör inte saken sämre!

Idag söndag har vi varit på treårskalas hos en indisk familj här på gatan. Det var också mycket roligt. Barnen lekte och stojade tillsammans med de andra och indisk mat åt vi. För första gången här i Indien åt vi på bananblad och allt med händerna (högerhanden är tillåten, vänsterhanden ska ligga i knät, lite knepigare än vad jag trodde faktiskt). Kladdigt men gott!

Efter skolan har vi den här veckan stannat kvar efter skolan en stund nästan varje dag. Barnen har då kunnat leka vid lekplatserna och lite picknick har vi haft någon dag. En del kompisar brukar också stanna kvar på skolan. Det ger ju också mig möjlighet att få lite kontakt med andra föräldrar.

Posten är inte så skonsam i landet. Till alla er som kanske tänker skicka ett brev så kan det vara bra att tänka på att använda ett kuvert som är extra förstärkta.

Trött!!!

Den här gången får ni stå ut med att jag klagar lite....! Baksidan med utlandsstationering är nog att omställningen till allt det nya även kan göra att orken tar lite slut emellanåt. Just nu tror jag att hela familjen är lite känslomässigt trötta efter att ha kommit tillbaka hit igen. Barnen saknar så klart allt det roliga och trygga hemma i Sverige även om de inte riktigt kan sätta ord på sina känslor. Deras veckor i skolan går bra men på helgerna märks det verkligen att det är nåt som inte stämmer. Arga, ledsna, retsamma och trötta. Om ni till det sedan lägger till två alldeles för trötta föräldrar vars tålamod inte är det bästa så kanske ni kan förstå vart det leder....familjen KAOS! Samtidigt i detta ska man försöka vara trevlig mot alla som finns runt omkring en. Det är ju inte direkt chaufförens fel att vi i familjen är osams men jag orkar inte sitta och vara arg och ledsen och samtidigt skämta och le mot chauffören. Strul med bil och chaufför har vi också....Den här veckan har vi en tillfällig chaufför då vår vanliga håller på med bilbyte. Lite ekonomiskt strul...jobbigt! Att ha en annan chaufför är inte heller helt lätt då han inte känner till vardagliga rutiner. Jag måste försöka förklara noga vart vi ska för att han ska veta. Ett plus är dock att hans engelska är ganska bra.

Det jobbigaste just nu är nog känslan av att vara isolerad. Vi kan inte så lätt ta oss vart vi vill. På kvällen när vi är lediga hindrar trafiken oss från att ta oss iväg någonstans. Det är inte roligt att tillbringa en timme i bil för att ta sig några kilometer. Särskilt inte med två små barn i bilen. Detta gör att det är svårt att finna bra fritidsaktiviteter. På helgerna försöker vi göra en del utflykter. Tyvärr har vi då endast chaufför en dag på helgen vilket också begränsar oss. Detta gör ju också att vi tillbringar mycket mer tid tillsammans i familjen än vad vi normalt gör i Sverige. Självklart gör ju också det att konflikterna blir fler än hemma. Men förhoppningsvis leder det i slutändan till att vi blir stärkta som familj när vi tagit oss igenom detta.

Usch vad jag klagar...detta som ska vara en kul upplevelse i livet och som jag egentligen ska känna mig lycklig över. Det kommer jag säkert att göra så småningom också. Detta var en fas i anpassningen som vi blev informerade om innan vi åkte så det är helt normalt. Jag ska
försöka hålla distans till mig själv och mina tankar och bara låta det vara okey att det är så här ett tag. Känslorna går ju lite upp och ned för alla och jag får försöka fokusera på de positiva stunderna. Det är de jobbiga stunderna i livet som också hjälper oss att växa och utvecklas. Om detta bara hade varit enkelt så hade det heller inte givit oss samma livserfarenhet.