torsdag 28 februari 2013

Lurad och besviken

Att bli lurad på pengar det tillhör livet här i Chennai. Hela tiden gäller det att kolla kvitton och göra snabb huvudräkning när du står i butikerna. När personer i ens närmaste omgivning försöker lura en på pengar genom lögner och när personen ifråga är en person som man med undantag känt ett stort förtroende för i detta land så blir besvikelsen ändå stor. Om en timme ungefär ska jag ta diskussionen med vederbörande på något vis. Att personen ifråga inte pratar engelska mer än högst fem ord gör inte det hela lättare. Fr o m nu är det slut på att låna ut pengar då jag med stösta sannolikhet inte kommer att få dessa tillbaka. Hjälpen som dessa pengar ger är också kortsiktig då många sätter i system att tigga och lura till sig pengar. Inte så bra lösning i längden...Detta kan låta kallt och hårt men jag känner att jag kan bidra bättre genom att skänka dessa pengar till hjälporganisationer som kontrolleras och med stor sannolikhet gör nytta för de som verkligen behöver hjälpen. Livet här ger många prövningar och istället för en kurs i personlig utveckling eller liknande kan jag rekommendera en längre resa hit då man blir väl medveten om hur man har det i sitt känsloliv och hur man regarerar inför olika saker.

Inatt väntar vi storfrämmande!!! En nära vän från Sverige kommer på besök och jag längtar sååå mycket. Till helgen bär det av till ett härligt resort för ett par dagars barnfri vila och PRAT. Åhhh vad jag längtar efter att på svenska få sitta och prata och prata ända tills käkarna inte orkar mer. Barnen ska också få lite kortare dagar í skolan och nästa vecka har jag tagit ledigt helt åt dem en dag så vi tillsammans ska göra någon utflykt. Jag tror att besöket kommer att ge hela familjen en välbehövlig vitaminkick. Underbart!

Ikväll är familjen bjudna på bröllop också men tyvärr är det bara David som kommer att kunna gå. Barnen har varit så smått förkylda denna vecka och Jakob har t o m varit hemma från skolan i tre dagar och kurerat sig. Nu mår han bättre men jag tror ändå inte att en sen kväll på bröllopsfest är vad hans kropp behöver så jag och barnen väntar här hemma tills David och bilen kommer hem och sedan bär det för min del av mot flygplatsen!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar