Sports day, mera Bollywood och "Alla hjärtans dags"-pyssel

Den här veckan inleddes på ett mycket skönt sätt. Tillsammans med några andra svenska ABB-fruar tillbringade vi måndagen på Asiana hotel. Jättelyxigt att kunna ha en dag tillsammans på spa och med lunch tillsammans vid poolen. Roligt att prata om erfarenheterna man har första tiden i ett nytt land. Det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på vår familjs första veckor i Indien. Allt var ju nytt och spännande samtidigt som allt är rörigt i början innan man vet vart man ska vända sig vid olika frågor och problem som uppstår. Fortfarande ställs man ju ofta inför denna problematik men nu har man nog vant sig lite mer vid att faktiskt inte veta. Det här med synen på  tiden och tidsplanering (som ofta är ickeexisterande) blir ju ofta en stor kulturkrock i början och är svårt att anpassa sig till. Idag har jag nog en mer avslappnad attityd till tiden. Jag räknar sälan med att saker som utlovats kommer att ske den tiden så livet är lite mer flytande, saker sker när det sker, bättre sent än aldrig....

I tisdags började jag på min andra danskurs. Även denna kurs är Bollywooddans men nu i lite mer avancerad form. Eftersom gruppen har hållit på ett tag så hade jag fullt sjå att hänga med. Att alla pratar franska på kursen gjorde det hela ännu lite knepigare. Men instruktören var tack och lov ganska duktig på engelska också så hon blandade engelskan med franskan så jag kunde förstå en del. Men jösses vad jag fick kämpa med handrörelser, ögonrörelser, riktningar i stegen, mimik (se blyg och kär ut, arg på låtsas, kaxig, nonchalant m.m.). Bollywoodindustrin får se upp för snart kommer jag!! :-)

På torsdagen var jag i skolan under förmiddagen då Jakob och Astrid hade Sports day. Dragkamp, stafetter, prickkastning, cykling, bowling, limbo var några av de 15 olika aktiviteterna som de provade på. Det var nöjda men mycket trötta barn som jag hämtade hem på eftermiddagen. Även alla föräldrar som frivilligt ställt upp och varit ledare på de olika stationerna somnade nog tidigt den här kvällen. Astrid somnade på soffan så henne fick vi bära in till sängen på kvällen.

Så här fina T-shirts fick barnen av skolan inför Sports Day...

"Nu flyger vi till" ropar fröken, barnen ropar "United Kingdom" 

Stafett med blöt tvättsvamp, när det är 30 grader skadar det ju inte att bli lite blöt!

Jakob i full koncentration. Gäller att plocka upp så många glaskulor som möjligt med tårna.

Jakob testar "Limbo", det var minst sagt lite knepigt för barnen men på slutet fick de gå kräftgång och då gick det ju finfint!

Prickkastning på gång!

I fredags så påbörjades förberedelserna inför Alla hjärtans dag i Jakobs klass. Jakobs lärare Ms Kay behövde lite hjälp inne i klassrummet för att göra lite dekorationer tillsammans med barnen. Ni som känner mig vet att jag absolut inte är någon pysselmänniska men det är väl aldrig för sent att upptäcka och lära sig något nytt så jag ställde upp. Det gick ju riktigt bra att agera extralärare och Jakob uppskattade att jag var där och vi avslutade med att Jakob fick fotografera mig tillsammans med hans fröknar och klasskamrater. Det var ju kul att han gillade att jag var där för första reaktionen när jag sa att jag skulle komma till skolan var: "varför just du mamma?" med en klart tveksam blick. Kanske vet han också mammans bristande pysseltalanger eller så börjar det redan bli lite pinsamt att ha mamma i skolan :)

Jakob har fotograferat mig tillsammans med hans klass!

Pongal, Jamboree och skön söndagsbrunch

Ytterligare en vecka har gått. Den här veckan var barnen lediga för Pongal i tisdags. Pongal är en stor skördehögtid här i Indien. Barnen åt det populäraste godiset för denna dag, sockerrör. Gott men lite bökigt att äta var deras kommentar....

Igår lördag var vi till frisören så att barnen och David fick en klippning. Det var Astrids andra frisörbesök i livet, i övrigt är det mamman som lekt frisör här hemma. Det gick iaf bra och ca 5 cm kortare blev håret.

På eftermiddagen var jag och Astrid i skolan på Jan Jamboree. En fest som de äldre eleverna på skolan prdnar för de yngre. Olika aktiviteter erbjöds bl a hoppborg, kroppsmålning, vattenkrig, kakdekoration mm. Astrid hade en kul stund medan Jakob som kände sig lite trött efter veckan fick lite egentid med sin pappa. De passade på att besöka våra nya svenska "nästangrannar" och tog ett dopp i poolen tillsammans med dem.

Idag åkte vi iväg och åt brunch på ett hotell som inte ligger så långt härifrån. Det blev en riktigt lyckad stund. Jättegod mat och barnen fick riktigt bra hjälp av personalen och det fanns en lekavdelning på hotellet där de kunde pyssla och leka. Jag och David kunde sitta och koppla av på en tretimmarsbrunch!!! Att det dessutom fanns massor med efterrätter som passade barnen perfekt gjorde ju deras dag till en dröm. T.o.m. "knäckäpplen" fanns på efterrättsbordet. Ni vet dom äpplena som brukas finnas hemma i stan på julskyltningen. Jakob älskar äpplena och har ju varit besviken över att han missade dessa på årets julskyltning men nu fick han äntligen ett äpple!
Låten "Gangnam style" spelades plötsligt i högtalarna och då var ju Astrid och Jakob snabbt uppe på benen och tillsammans med all personal i restaurangen bjöd de på en bejublad dansshow. Kockar och kypare radade upp sig i restaurangen och dansade järnet! Ibland önskar jag att man alltid satt med filmkameran i högsta beredskap men innan jag hann fatta vad som hände inne i restaurangen och innan jag hade fipplat fram mobilkameran var showen över men jag är helt säker på att barnen kommer att minnas den dagen då de plötsligt blev danskung- och dansdrottning på Park Hyatt! Hela stunden blev att kännas som vi var mitt i Radiotjänstens TV-reklam....

Ballongmannen har varit på besök och förgyllt stunden!

Jakob sitter och känner sig lycklig och mätt! "alltså mamma det här stället var helt otroligt, jag bara älskar det!!!"

Bröllopsfirande

Nu har vi haft en riktigt upplevelserik helg med ännu ett indiskt bröllop. Denna gången har vi för första gången fått delta vid ett muslimskt bröllop. På fredagen inleddes bröllopsfirandet med ett Mehndiparty. Alla kvinnor/flickor fick sina händer dekorerade med hennamålningar. Astrid skulle till en början absolut inte måla sina händer men ångrade sig och är nu en mycket stolt bärare till två hennablommor på sina händer. Denna fest hölls på Hyatt hotell inne i Chennai City. Som vanligt massor av mat och några av brudens vänner bjöd på sång och dansuppvisning. Den här festen är av tradition med fokus på bruden. Ca 1000 gäster deltog vid festen på fredagen.

Det gäller att hålla sig sysselsatt när man är på fest då väntetiderna kan bli långa. Astrid passade på att med mammas telefon springa runt och ta kort till en fotoutsällning eleverna ska ha på skolan under India week i februari.

Jakob passade på att fotografera lite "Selfies". Dagen till ära hade han varit med pappa och köpt en vit skjorta och svarta byxor för det tycker Jakob är det stiligaste att bära till fest.

På lördagen var det sedan dags för vigsel. Vigseln ägde rum i en gigantisk festlokal i Mamallapuram. Det var ca 3000 personer som närvarade vid ceremonin. En musikkår spelade utanför och barnen bjöds på sockervadd och popcorn. Under vigseln satt kvinnor och män i olika delar av salen. Två scener fanns, en för bruden och hennes närmaste kvinnliga släktingar och en för mannen och hans närmaste släktingar. Tyvärr var hela ceremonin på Tamil så jag förstod inte så mycket mer än vad jag fick översatt av mina väninnor som satt bredvid mig. En stor del av ceremonin handlade om de skyldigheter man har mot varandra som man och hustru och att mannen signerade ett avtal om att kvinnan skulle få en viss mängd guld i samband med äktenskapet som en framtida ekonomisk trygghet. När de formellt var gifta hämtades kvinnan från sin scen och fick följa med mannen till hans scen. Då brudens  guldklänning vägde ett antal kilo så behövdes lie stöd på var sida för att hon skulle kunna gå och röra sig ordentligt. 

Efter vigslen serverades mat utomhus. Långbord där alla satt på rad vända åt samma håll. Maten serverades på bananblad och åts med händerna. Vi hoppade faktiskt över maten denna dag då vi inte ville kladda ner oss totalt och gick rakt på efterrättsbuffen som åts stående. Fyrverkerier och musikkår underhöll barnen en stund innan vi åkte till Radissonhotellet för en natt och dags avkoppling innan avslutande fest på söndag kväll.

Så här fina var vi på bröllopsfesten på lördagen. Äntligen har jag lärt mig att ta på en sari själv. Det tog bara 1,5 år :-)

 Brudgummens scen i festsalen....

 Här hade vi sedan en lugn och skön söndag då vi laddade våra batterier inför den sista kvällen av bröllopet på söndagen...

På söndagen var det mottagning på Leela Palace inne i Chennai. På den här festen var det närmaste familj och vänner som deltog (ca 1000 gäster), dit vi också tydligen räknas...!

Brud och brudgum fick idag gå vägen fram till scenen tillsammans som man och hustru! Så vackra!

Till sist en helt annan historia och till de mer mörka sidorna av livet i Indien. Mycket av livet i Indien anser jag att man kan jämföra med livet i Sverige för två generationer sedan. Indien är ett utvecklingsland som inom vissa områden kommit mycket långt och i andra avseenden ligger landet långt efter. Vad gäller synen på barnen så finns här en helt annan syn på barnens tillvaro och barnens uppfostran. Barnaga är t ex fortfarande tillåten inom hemmets egna väggar. I skolan är det däremot förbjudet (men enligt många jag pratat med så praktiseras det ofta). I lördags blev vi vittnen till barnaga. En äldre man slog ett barn hårt i ansiktet (ca 4 år gammal pojke). Vi såg händelsen från vår balkong på hotellet. Pojken och även pojkens mamma började gråta. Även jag kände hur tårarna trängde fram i ögonen. Konflikten fortsatte och plötsligt såg vi hur mannen rusar fram mot pojken och är på väg att sparka mot pojken men då tände det till. Både jag och David rusar upp och skriker det högsta vi troligtvis någonsin har gjort. Familjen vänder sig mot oss och badvakter kommer till platsen. Mannen hejdar sig och går och sätter sig och efter några minuter packar han ihop sina saker och lämnar platsen. Mamman och pojken stannar kvar vid poolen och mamman tröstar sin pojke. Dagen efter ser jag familjen tillsammans igen och jag undrar vad som sker bakom familjens dörrar. Känner hur jag bara önskar att jag kunde ta med mig pojken därifrån. Önskar jag kunde polisanmäla men inte ens det kan jag göra då barnaga i hemmet ej är förbjudet....undrar vad de vuxna tror att de lär sina barn med denna metod, att lösa konflikter med våld har väl aldrig varit någon bra metod och önskar man inte sina barn självkänsla och självförtroende?

Till sist en mindre allvarlig sak och en lite rolig bild från vår gata. Säkerheten har förbättras och ett hänglås har satts upp på grinden....titta noga på bilden....tror ni att det hjälper....kanske bra om man glömt nyckeln....?

Gott nytt år 2014!

Då är vi tillbaks i Chennai igen efter ett skönt men intensivt jullov i Sverige. Det är ju så mycket man vill hinna med under den tid man är hemma. Som alltid känner man sig lite besviken över att vi inte hann träffa alla vi hade önskat. Men jag hoppas att vi kan ta igen det till sommaren!

Jullovet var i alla fall härligt. Började Sverigesemestern med ett besök på Yasuragin (japanskt spa) med min mamma och syster. Det var en skön helg och jättemysigt att få tid att umgås med dom i en så rofylld miljö. Efter spahelgen åkte vi hem till min syster och där blev det gymnastikuppvisning och pepparkaksbak med systersönerna. Så härliga och glada killar!

Sedan blev det en vecka med lite julförberedelser varvat med lite besök av vänner och kompisar till barnen. Jakob och Astrid njöt av att kunna prata svenska med alla vänner och att på morgonen kunna sätta sig i soffan och mysa till svenska barnprogram en liten stund. Snön lyste tyvärr med sin frånvaro i år till barnens stora besvikelse men någon liten skirdskotur lyckades iaf David och Jakob få till.

Detta år var det mycket spända barn som väntade in julaftonen. Det var verkligen nedräkning och det märks att Jakob som nu är 6 år börjar få koll på traditionerna. Allt ska göras på samma sätt som förra året och gärna lite extra för varje år.....kanske har han ärvt detta med kärleken för julen av sin mor???
Lyckligtvis för barnen firades julaftonen i två omgångar. Först hos Farmor och Farfar den 23:e och sedan hemma hos oss på julaftonen. Det blev lyckat och det var kul att barnen fick möjlighet att fira med alla sina kusiner.

Nu är vi tillbaks här i Chennai. Det var skönt "vinterväder" här i Chennai som mötte oss när vi kom tillbaka. Temperaturerna ligger mellan 25-30 grader på dagarna och det är betydligt friskare luft den här tiden på året. Den fuktiga och tryckande värmen som vi lämnade i december får vi nu vila från i ca 3 månader innan sommaren kommer hit till Chennai med temperaturer på 35-42 grader (dygnet runt...)

Skolan har börjat igen och det är så klart kul att träffa kompisarna igen. På eftermiddagarna har vi fullt hus här hemma den här veckan. Vi har äran att få besök av två flickor varje eftermiddag ett par timmar då deras mamma är kvar i Frankrike. Barnens kompisar från gatan har vi också bjudit över så att Jakob får lite pojkkompisar att leka med samtidigt då han annars tröttnar på mamma-pappa-barn lek efter en liten stund.

En ny svensk familj har flyttat hit till Chennai vid nyår. Till vår glädje kommer de att bo nära oss. Jättetrevligt och roligt att det kommer några svenskar hit som även har barn som kommer att gå på samma skola som våra. Även om barnen är äldre, så de kommer ju inte alls att gå i samma klasser, så är det ju ändå roligt att ibland kunna se varandra på skolan och bara kunna hälsa på sitt modersmål.

Till helgen är det bröllopsdags igen....denna gång är det ett muslimskt bröllop med ca 3000 gäster! Inbjudan fick vi i söndags så som vanligt är det inte så lång framförhållning. Som traditionen bjuder här i Indien firas bröllopet i tre dagar och vi är inbjudna att delta både på förfest, vigsel och mottagning dagen efter bröllopet. Spännande ska det bli men som vanligt lite ångestladdat inför detta med klädseln. Det ska ju nu vara finkläder tre dagar i rad och i dagsläget har jag bara en sari som duger för bröllop. Till råga på allt är bröllopet förlagt till några av de vackraste bröllopsplasterna i Chennai så det ställer troligtvis lite krav på kläder och smycken....blir kanske en shoppingtur igen...jag ska aldrig mer klaga på att jag inte har något att ha på mig när jag ska på fest i Sverige....Bilder hur resultatet blev får ni väl se nästa vecka...

 Det gäller att ta vara på den lilla snö som finns.....

Klä julgranen är skoj...

men tröttsamt....måste ta en paus...

Dagen före julaftonen....förväntansfulla barn som vet att vi idag ska tjuvstarta lite....

 

 Julaftonsmorgonen besökte vi Lillkyrkan. Astrid är med och sjunger barnsånger.

Sedan blev det julfirande med släkten hemma hos oss. Det var många frivilliga tomtenissar när 

Tomten ville ha hjälp att dela ut paketen...

Julmat och julmust....MUMS! Inte blir det sämre av ett eget kusinbord..."stör oss inte, vi pratar" fick jag höra när jag var ut och hälsade på. Hmm...det var som att höra sin egen röst i repris...:-)

Det är en speciell känsla att ha hela familjen samlad runt sitt bord! Det var så härligt att alla kunde komma!!!

 Man blir också trött av att fira jul. Astrid och kusinen Isak vilar ut i Farfars knä.