Nu är vi åter i Chennai efter en skön sommar i Sverige! Vi blev ju hemma väldigt länge denna sommar p g a sjukdom så det var med viss oro vi reste tillbaka hit igen. Hur skulle barnen reagera på att resa tillbaka, skulle det vara massor med tårar innan vi satte oss i taxin som körde oss till Arlanda? Skulle de klaga över värmen och lukterna och skulle reaktionen på hemlängtan komma direkt denna gång. De negativa reaktionerna har uteblivit än så länge...istället var det två lyckliga barn som igår somnade i sina sängar efter att ha ställt i ordning leksaker och badkläder så de skulle vara redo direkt att leka idag när de vaknade. Resan gick som vanligt bra trots att barnen var vakna hela flygresan. Lite trötta var dom på slutet men det är helt förståeligt eftersom vi också flög hela sträckan på en och samma dag. Tidigare har vi alltid bott över en natt i Frankfurt på vägen. Jakob pratade mer engelska än vad han någonsin gjort igår. Det var som om han ville öva extra mycket inför skolstarten på måndag. Som tur var ställde gärna flygvärdinnorna upp och pratade med honom så när han hade tråkigt på flyget gick han längst bak och drack lite dricka och pratade med sina nyvunna "kompisar".
Huset var fint och i ordning när vi kom tillbaka hem hit igår. Vår hemhjälp Tangam hade städat och gjort extra fint tills vi skulle komma. Liten invasion av insekter hade vi dock i kök och i barnens sovrum så det blev till att använda lite insektsspray för sanering. Om sprayen är hälsosam...? ....troligtvis inte....men det är inte insekterna heller!
För min och Davids del känns det också bra att ha kommit tillbaka hit igen. Lite skönt ska det bli att få komma tillbaks till någorlunda vardagliga rutiner på måndag igen. Barnens positiva energi smittar ju också av sig till oss vuxna. Idag hade vi en låååång sovmorgon eftersom vi inte kom till sängs förrän vid 3-tiden i natt. Sedan har vi pysslat med uppackning medan barnen har lekt och pysslat här hemma. Ett dopp i poolen har hunnits med och barnen har sedan varit ute och cyklat lite på gatan.
Jag tog en tur till vår lokala supermarket. Blev varmt välkommen tillbaka både av personal och av den faktiska värmen i affären. Idag är det ca 35 grader och luftfuktigheten är hög så det är VARMT! I affären saknas ju också AC så där inne var det olidligt. Min kropp har nog under sommaren ställt om till mer humana svenska temperaturer. Tack och lov är det mulet och de senaste fyra dygnen har det tydligen kommit massor med regn. Regnet var en välsignelse för Chennaiborna då det senaste året varit mycket torrare än normalt och bristen på vatten börjar bli ett stort problem.
En sak till jag hade glömt var hur energikrävande det kan vara att handla i en affär som saknar ordning. Därmed inte sagt att det bara är negativt. Jag tvingas varje dag att dra ner på tempot och tänka att var sak tar sin tid. Alla små erfarenheter i vardagen känns också genast mycket mer spännande nu igen när jag var ifrån det så länge. Innan sommaren var handlingen i affären en daglig vardagssyssla. Idag kändes det åter som ett spännande äventyr. Började med att kliva över den sopsamling som idag hade uppstått utanför affärens dörr. Tillbringade sedan 10 minuter vid en hylla för att försöka hitta chilisås. Alla glasflaskor är samlade på samma hylla men väl där står allt huller om buller. Fick sedan ge upp eftersom personalen heller inte kunde förstå vad jag sökte. Fortsatte sedan så runt affären för försöka samla ihop mina tänkta varor. Även om engelskan är ett av landets officiella språk så är kunskaperna mycket varierande. Men de vill alltid försöka hjälpa och alltid med ett leende på läpparna och en diffus nickning på huvudet i sidled vilket jag fortfarande inte kan tyda om det är positivt eller negativt. Kanske försökte de tala om att såsen var "out of stock" som är en vanligt förekommande fras. Sedan skulle jag betala. Hade kanske ca 10 varor i min korg. Tio minuter tog det för kassörskan att väga mina grönsaker och slå in priserna i kassaapparaten. Att skynda sig är nåt som inte existerar i Indien. Tid är helt oväsentligt. Kortbetalningen fungerade inte denna dag och som tur var hade jag kontanter med mig så jag inte behövde gå ut från affären lottlös. När jag kom ut från affären och tittade på mina händer så var handflatorna svarta, just ja, nu är vi tillbaka i handtvättens land...
Trots allt gick jag därifrån med ett leende genom vattenpölarna och soporna till bilen som väntade en bit bort. Log lite mot den heliga kon som väntade utanför affären och tänkte att det kanske ger mig lite tur. Tänkte på alla vänliga leenden jag mötts av på affären och de blyga nervösa skratten när de försöker göra sig förstådda på engelskan. Den västerländska sidan av mig blir så frustrerad i detta land, men den mer äventyrslystna sidan av mig får sig ständigt en kick av alla dessa små vardagsstunder. Åh när jag vill finns det mer organiserade affärer men trots allt trivs jag ändå bäst i vår lokala supermarket...
Nu är barnen och mannen i familjen åter i poolen efter att ha blivit varma och svettiga efter allt cyklande. När de sedan kommer hem ska vi iväg och äta indisk mat. Äntligen ska vi få slabba med händerna igen och vi hoppas att tandoorigrillen är tänd för nu kommer mina barn som älskar tandoorigrillad kyckling och grillade indiska bröd. Börjar kurra i magen efter enbart tanken på maten...hej så länge!
Jakob hade en överraskning som väntade när han kom hit, en radiostyrd båt! David hade köpt den som en överraskning när han var här en sväng för några veckor sedan. Astrid fick en tvåhjulig cykel efter att ha övat cykling i sommar. Lyckan är total!
Hej hej, här simmar Astrid! På måndag har båda barnen simning i skolan. En bra start på nya skolåret!
Huset var fint och i ordning när vi kom tillbaka hem hit igår. Vår hemhjälp Tangam hade städat och gjort extra fint tills vi skulle komma. Liten invasion av insekter hade vi dock i kök och i barnens sovrum så det blev till att använda lite insektsspray för sanering. Om sprayen är hälsosam...? ....troligtvis inte....men det är inte insekterna heller!
För min och Davids del känns det också bra att ha kommit tillbaka hit igen. Lite skönt ska det bli att få komma tillbaks till någorlunda vardagliga rutiner på måndag igen. Barnens positiva energi smittar ju också av sig till oss vuxna. Idag hade vi en låååång sovmorgon eftersom vi inte kom till sängs förrän vid 3-tiden i natt. Sedan har vi pysslat med uppackning medan barnen har lekt och pysslat här hemma. Ett dopp i poolen har hunnits med och barnen har sedan varit ute och cyklat lite på gatan.
Jag tog en tur till vår lokala supermarket. Blev varmt välkommen tillbaka både av personal och av den faktiska värmen i affären. Idag är det ca 35 grader och luftfuktigheten är hög så det är VARMT! I affären saknas ju också AC så där inne var det olidligt. Min kropp har nog under sommaren ställt om till mer humana svenska temperaturer. Tack och lov är det mulet och de senaste fyra dygnen har det tydligen kommit massor med regn. Regnet var en välsignelse för Chennaiborna då det senaste året varit mycket torrare än normalt och bristen på vatten börjar bli ett stort problem.
En sak till jag hade glömt var hur energikrävande det kan vara att handla i en affär som saknar ordning. Därmed inte sagt att det bara är negativt. Jag tvingas varje dag att dra ner på tempot och tänka att var sak tar sin tid. Alla små erfarenheter i vardagen känns också genast mycket mer spännande nu igen när jag var ifrån det så länge. Innan sommaren var handlingen i affären en daglig vardagssyssla. Idag kändes det åter som ett spännande äventyr. Började med att kliva över den sopsamling som idag hade uppstått utanför affärens dörr. Tillbringade sedan 10 minuter vid en hylla för att försöka hitta chilisås. Alla glasflaskor är samlade på samma hylla men väl där står allt huller om buller. Fick sedan ge upp eftersom personalen heller inte kunde förstå vad jag sökte. Fortsatte sedan så runt affären för försöka samla ihop mina tänkta varor. Även om engelskan är ett av landets officiella språk så är kunskaperna mycket varierande. Men de vill alltid försöka hjälpa och alltid med ett leende på läpparna och en diffus nickning på huvudet i sidled vilket jag fortfarande inte kan tyda om det är positivt eller negativt. Kanske försökte de tala om att såsen var "out of stock" som är en vanligt förekommande fras. Sedan skulle jag betala. Hade kanske ca 10 varor i min korg. Tio minuter tog det för kassörskan att väga mina grönsaker och slå in priserna i kassaapparaten. Att skynda sig är nåt som inte existerar i Indien. Tid är helt oväsentligt. Kortbetalningen fungerade inte denna dag och som tur var hade jag kontanter med mig så jag inte behövde gå ut från affären lottlös. När jag kom ut från affären och tittade på mina händer så var handflatorna svarta, just ja, nu är vi tillbaka i handtvättens land...
Trots allt gick jag därifrån med ett leende genom vattenpölarna och soporna till bilen som väntade en bit bort. Log lite mot den heliga kon som väntade utanför affären och tänkte att det kanske ger mig lite tur. Tänkte på alla vänliga leenden jag mötts av på affären och de blyga nervösa skratten när de försöker göra sig förstådda på engelskan. Den västerländska sidan av mig blir så frustrerad i detta land, men den mer äventyrslystna sidan av mig får sig ständigt en kick av alla dessa små vardagsstunder. Åh när jag vill finns det mer organiserade affärer men trots allt trivs jag ändå bäst i vår lokala supermarket...
Nu är barnen och mannen i familjen åter i poolen efter att ha blivit varma och svettiga efter allt cyklande. När de sedan kommer hem ska vi iväg och äta indisk mat. Äntligen ska vi få slabba med händerna igen och vi hoppas att tandoorigrillen är tänd för nu kommer mina barn som älskar tandoorigrillad kyckling och grillade indiska bröd. Börjar kurra i magen efter enbart tanken på maten...hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar