onsdag 23 april 2014

Besök på Intact school

Förra veckan var jag på besök på Intact school i Trichy. Var lite nervös innan jag åkte då det är första gången jag här i Indien reser iväg på egen hand utan att riktigt veta vad som väntar. Möttes av en stor värme när jag kom in på skolan. Mitt första möte var en ung man med en utvecklingsstörning som jobbade med att öppna och stänga skolans grind. Han var så stolt över sitt jobb så det bara lyste om honom. När man tackade honom för väl utfört arbete så växte han flera centimeter och leendet blev om möjligt ännu större. Man påminns om vad viktigt det är för människor att känna sig betydelseful och att ha en uppgift att ansvara för. Självklart möttes jag av en stor nyfikenhet från eleverna på skolan. Tyvärr hade sommarlovet precis börjat så jag träffade inte alla. Endast de barn som bor på skolan eller vars föräldrar jobbar på skolan var där samt flickorna som bor på Girls hostel där de också bedriver en arbetsträning. Besökte även ett jordbruk som drivs av Intact där pojkar i åldern 14-32 år får lära sig jordbrukets grunder och träna sig i att ha ett jobb och allt vad det innebär: dagliga rutiner, ansvar, pengahantering, tidsuppfattning i olika dimensioner, samarbete, kommunikation, motorisk/fysisk träning m.m. På jordbruket odlas olika grönsaker och träd samt viss djurhållning förekommer.

Det som slog mig på skolan var den ömsesidiga respekt eleverna visade varandra. Beroende på olika svårigheter hjälptes eleverna åt att utföra de olika dagliga aktiviteterna. Personalen gav efter bästa förmåga vägledning till eleverna och visade alltid ett respektfullt förhållningssätt. I personalgruppen fanns specialpedagoger som jobbade som huvudlärare i klasserna, assisterande lärare, 2 st fysioterapeuter (en ansvarade för ridterapin och den andra hade mer traditionell behandling samt träning i skolan bassäng). Ett fåtal hjälpmedel fanns att tillgå bl a 3 st rullstolar i olika storlekar, gåbord, ståstöd samt lite småredskap. Individuellt utprovade hjälpmedel förekommer inte i dagsläget utan barnen/ungdomarna får samsas om dessa hjälpmedel. Men ändå måste jag säga att jag ompneras av skolans/elevhemmets arbete. Vid ett möte vi hade fick jag möjlighet att intervjua all personal som jobbade på skolan och jag måste säga att jag imponeras av deras kunnande och engagemang. Ledningen har lyckats hitta mycket engagerad och kompetent personal vilket också ansvariga på skolan instämde till fullo i.

Det som nu ligger i startgroparna är att utveckla utslussningen till yrkesarbete för eleverna på skolan. Ett screeningcenter där man ska testa lite vad ungdomarna har för förmågor ska byggas och yrkesträningen och kontakten med företag ska utvecklas. Så spännande, om det är någon arbetsterapeut där hemma som känner sig sugen på volontärarbete och delta i detta spännande projekt och samtidigt få uppleva en helt annan kultur så kan jag varmt rekommendera detta ställe. Skolan söker ständigt volontärer för ridterapi, specialpedagoger, arbetsterapeuter, lärare i engelska (behöver inte vara formell kompetens) m fl. Alla kan bidra på något sätt och jag lovar att ni kommer att få mycket med er tillbaka! Hoppas i en framtid att jag får möjlighet att resa tillbaka hit igen! Om jag får tillstånd från skolan kommer jag senare att publicera lite bilder.

I helgen var det ju också påsk. Det märktes inte så mycket här i Chennai men lite påskgodis lyckades vi ändå äta och vi deltog på Amerikanska skolans påsklunch i söndags. Trevligt och barnen hade kul med sina kompisar på äggjakt. pyssel och filmvisning.


Sötsaker finns det gott om....
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar