Nu så har vi firat färdigt för detta bröllop. Vilken fantastisk upplevelse!!! Ibland känns det som att jag drömmer, att detta bara är en låtsasvärld som jag bara har till låns. På sätt och vis är det ju också sant, för om bara drygt ett halvår är jag tillbaks i Sverige igen och detta liv är historia. Börjar kännas lite sorgligt på ett sätt för denna höst har varit helt ooootroligt rolig. I somras kändes det lite tungt att resa tillbaka hit men hösten blev över förväntan. Jag tror verkligen att hela familjen just nu stortrivs. Det stämmer väl att det tar ett år att acklimatisera sig i ett nytt land. Att David sedan blev sjuk under våren gjorde inte saken lättare. Men nu när vi alla är friska och krya lever vi nog vår lyckligaste tid någonsin. Jag tycker verkligen om Indien även om det också kan vara frustrerande och stundvis påfrestande att möta fattigdom och sjukdom på nära håll. Samtidigt finns det en glädje, en samhörighet, acceptans och respekt för olikheter (så länge det inte handlar om giftermål) vad gäller religion, samhällsskikt m.m. som jag önskar att det även kunde finnas i Sverige. Hamnade i många intressanta diskussioner i samband med bröllopet vad gäller detta. Bara runt våra bord satt hinduer, kristna, muslimer (blandning av troende och icke troende inom alla religioner) och vi skrattade och hade mycket trevligt tillsammans. Visst finns det många som far mycket illa i Indien p g a låg kasttillhörighet och fattigdom, men som en vän till mig uttryckte det så ska man inte sätta fattigdom = olycklig alla gånger. I Indien finns en stark uppfostran och religiös övertygelse i att hjälpa varandra. Dela med sig av det man äger och har (även om man bara har lite). Familjen har starka band och den stora majoriteten lever i en stor samhörighet med familj och medmänniskor. De finner lycka i sin religion och i relationer snarare än i materiella ting. Tänkvärt! Sedan önskar man ju självklart att det fanns lösningar på den utbredda fattigdom som råder, en önskan om rent vatten och förbättrade vägar och infrastruktur men den resan är låååååång. så länge befolkningen också ökar i rasande takt så är detta en mycket svår ekvation att lösa.
Men nu till bröllopet....bröllopet var sagolikt! Festen hölls utomhus i en jättelik trädgård på Temple Bay Resort. En röd matta ledde oss ner till området (troligtvis första och enda gången i mitt liv jag går på röda mattan :)). Alla träd var upplysta med små lampor. Ca 1000 tygbeklädda vita stolar med lila rosett stod utplacerade framför en stor scen. Runt omkring i trädgården stod sedan runda bord uppställda för middagen och sedan stod kockar i massor utplacerade och lagade och serverade mat på olika platser i trädgården där man sedan fick gå och hämta sin mat, mingla runt eller sätta sig fritt vid något av borden. Över publiken till scenen var det ett stort, vitt böljande tygtag och från taket hängde kristallkronor som utsmycknad. Familjevis gick vi upp på scenen till brudparet och framförde våra gratulationer och blev fotograferade med brudparet och sedan var det middag och samvaro. Lite mer stillsamt än föregående kväll då det var disco och party. Detta var en mer formell tillställning. Det fanns dock stora gräsytor att tillgå så barnen träffade sina kompisar från gatan och det lektes, kullades och brottades under kvällen så vi gick sent på kvällen hem med två lyckliga, svettiga, smutsiga och trötta barn som konstaterade att indiska bröllopsfester var väldigt roliga och de ville så snart som möjligt igen gå på ett till. Vi får väl se om vi får fler chanser!
Men nu till bröllopet....bröllopet var sagolikt! Festen hölls utomhus i en jättelik trädgård på Temple Bay Resort. En röd matta ledde oss ner till området (troligtvis första och enda gången i mitt liv jag går på röda mattan :)). Alla träd var upplysta med små lampor. Ca 1000 tygbeklädda vita stolar med lila rosett stod utplacerade framför en stor scen. Runt omkring i trädgården stod sedan runda bord uppställda för middagen och sedan stod kockar i massor utplacerade och lagade och serverade mat på olika platser i trädgården där man sedan fick gå och hämta sin mat, mingla runt eller sätta sig fritt vid något av borden. Över publiken till scenen var det ett stort, vitt böljande tygtag och från taket hängde kristallkronor som utsmycknad. Familjevis gick vi upp på scenen till brudparet och framförde våra gratulationer och blev fotograferade med brudparet och sedan var det middag och samvaro. Lite mer stillsamt än föregående kväll då det var disco och party. Detta var en mer formell tillställning. Det fanns dock stora gräsytor att tillgå så barnen träffade sina kompisar från gatan och det lektes, kullades och brottades under kvällen så vi gick sent på kvällen hem med två lyckliga, svettiga, smutsiga och trötta barn som konstaterade att indiska bröllopsfester var väldigt roliga och de ville så snart som möjligt igen gå på ett till. Vi får väl se om vi får fler chanser!
Jag och barnen redo för bröllopsfest...
Brudparet, så vackra!
Middagen tillsammans med goda grannar!
Sagolikt vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar